tag:blogger.com,1999:blog-85998250970020664822024-03-13T18:32:40.800+01:00Träning för en PTAlla människor borde ha en personlig tränare - Du kan få mig.Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.comBlogger326125tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-16402264425162821272021-09-30T19:40:00.001+02:002021-09-30T19:40:52.320+02:00Jo men idag blev det så här.<p><span style="font-size: 14px;">Jag förstår varför vi behöver personliga tränare. Verkligen.</span></p><p><span style="font-size: 14px;">Jag älskar träning.</span></p><p><span style="font-size: 14px;">Men idag, idag satt jag i soffan med en bra film, hundarna låg o snusade bredvid mig, regnet ÖSTE ner, det var VARMT här inne, filten var mjuk. Soffkudden var mjuk. Det såg blött ut därute. Och kallt. Jag hade levande ljus på bordet, en god dricka bredvid mig och till och med lite snacks framme. Och det var inte länge sen jag kissade. Jag behövde ju faktiskt inte resa mig för NÅT.</span></p>
<span style="font-size: 14px;">Tänk så mycket tid man sparar av att ha en PT. Att ha en bokad tid som man måste infinna sig på annars förlorar man 900kronor... </span><div><span style="font-size: 14px;">Jag hade ju rest mig DIREKT. Nån som planerat nåt bara för mig, som lagt upp ett ypperligt genomtänkt program utan att JAG behöver anstränga mig. Färdigt liksom. Jag ska bara dyka upp. Annars blir jag av med 900 spänn.<br /></span></div><div><span style="font-size: 14px;"><br /></span></div><div><span style="font-size: 14px;">PT är fan underskattat.</span><br />
<br /><br /><span style="font-size: 14px;">Jo, jag gav mig ut på en löprunda - men jag hade kunnat bespara mig minst 45min velande... just sayin'.</span><!--/data/user/0/com.samsung.android.app.notes/files/clipdata/clipdata_bodytext_210930_192734_308.sdocx--></div><div><span style="font-size: 14px;"><br /></span></div><div><span style="font-size: 14px;">L</span></div><div><span style="font-size: 14px;"><br /></span></div><div><span style="font-size: 14px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-C2KzZiu2xrU/YVX2Wugik5I/AAAAAAAAcVc/juBEeEBPhmYyTfF9W9ZJkvagFlWa9xzEQCLcBGAsYHQ/s2048/PicsArt_09-30-06.13.50.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2048" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-C2KzZiu2xrU/YVX2Wugik5I/AAAAAAAAcVc/juBEeEBPhmYyTfF9W9ZJkvagFlWa9xzEQCLcBGAsYHQ/s320/PicsArt_09-30-06.13.50.jpg" width="320" /></a></div><br /><p style="font-size: medium;"><br /></p></span></div>Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-12300679752153033962021-02-24T21:46:00.001+01:002021-02-24T21:51:13.802+01:00Sjukt frustrerande…<p><br /></p><p class="MsoNormal">
…men samtidigt så fantastiskt motiverande. Alla dessa utbildningar jag gått.
Jag tycker att jag borde känna mig mer…. Kompetent. Men på något vis, ju mer
jag lär mig – grottar ner mig i den här fantastiska rörelseapparaten som folk
kallar människokropp - desto mer inser jag att jag skulle kunna studera tills
den dagen jag dör och ändå ha lika mycket kvar att lära mig som det jag redan
lärt in.</p><p class="MsoNormal">Är det något som ska kännas stressande, frustrerande; vara en
motivator eller en anledning till att helt enkelt bara ge upp och stagnera?</p><p class="MsoNormal">
Inom vissa specifika områden kan jag slå en läkare och en lärare på fingrarna
hur lätt som helst, medan jag inom andra områden gör bäst i att inte ens öppna
munnen i samtal med dessa yrkesgrupper. Hur kan man då någonsin veta om man är
”bra nog”?<br />
Egentligen är det inte så konstigt att mycket av arbetet som kurator på skola handlar om att plocka bort prestationsångest, sänka deras alldeles för höga
målribba och försöka övertala dem till att tro att deras bästa ÄR bra nog. </p><p class="MsoNormal">
Nu vet jag att inom det jag gör är jag duktig och <i>mer</i> än bra nog. Men jag är 40
år. <br />
Det vore ju tråkigt om det tog så jävla lång tid för alla, så därför tänker jag
att det är bra att skriva ner mina lärdomar från dessa enormt sega och svårt
införlivade sanningar, så kanske någon annan är ”färdig” redan vid 20. 😳😊</p><p class="MsoNormal">
Jag tänker så här: När du inser att du aldrig kommer kunna allt, men har en vilja
att LÄRA dig allt; när du varje dag tänker att NU har jag chans att lära mig
ytterligare något inom det jag brinner för, och sen använder dagen till att
göra just det; när du vaknar och känner att du valt rätt och sen går hem efter
en arbetsdag och känner att ”fan, vad jag gjorde nytta idag”.<br />
Då ÄR DU DUKTIG och MER än bra nog. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-pLZl6MKYz0M/YDa8HhwoHiI/AAAAAAAAcOM/6PI70ssym9cBs75cPS8qJm1op3zXl9q8wCLcBGAsYHQ/s2048/pt-info.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1697" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-pLZl6MKYz0M/YDa8HhwoHiI/AAAAAAAAcOM/6PI70ssym9cBs75cPS8qJm1op3zXl9q8wCLcBGAsYHQ/s320/pt-info.jpg" /></a></div><br /><p></p>
<!--EndFragment-->Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-20677661616755400852021-02-17T22:35:00.002+01:002021-02-17T22:35:41.601+01:00Skriv igen Linda.<p><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">”Börja
skriv igen”… ja… jag gillar att skriva men så mycket annat har kommit att ta upp
min tid de senaste åren fast jag vet att skrivande alltid varit en bra ventil –
och jag gör det bra, som mamma sa. </span></p><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: AR-SA;">
Jag närmar mig examination som medicinsk personlig tränare och jag har verkligen
tagit mig tiden till att tillgodose mig innehållet och jag är, trots att det är
fruktansvärt mycket, förvånad att jag fortfarande håller ihop. Jag minns när
jag inte kunde läsa ens en sida utan att bli så trött att jag var tvungen att
lägga ner boken och sova. Jag var faktiskt rädd för att gå hela utbildningen på
en gång, ”jag kommer gå rätt in i väggen igen, jag borde dela upp den på två år”.
Faktiskt var det till och med så jag började, med bara en anmälan till del 1.
Men, jag hade tydligen kraften och med inplanerade studiedagar både ensam och
med en nyfunnen vän i en klasskamrat på utbildningen så är jag snart i mål.
Lite revansch mot min egen hjärna kan man säga. Och shit vad jag har LÄRT mig
massor. Ja, jag får nog läsa det fyra gånger mer än övriga för att det
verkligen ska gå in, men kunskaperna är på en hel annan nivå redan innan
examination, tenta och opponering så jag är faktiskt STOLT. Det får man lov att
vara – stolt över både prestation och egenvärde. Och jag hade varit stolt om
jag bara gjort den ena delen också, för jag försöker och kämpar vidare. Så
länge du inte ger upp kan du vara stolt. Som jag sagt till både mig själv och
till de som anförtrott sig till mig genom åren, ”om allt du gör idag bara är att
överleva, så är det tillräckligt”.<br />
<br />
Min fru säger att det kanske vore bra om jag inte läser så mycket hemska (men verklighetsbaserade)
böcker på ett tag nu, och hon har nog rätt. Jag erkänner att jag blir lite
pessimistisk till livet och världen när jag tar del av människors livsöden med misshandel,
övergrepp, missbruk m.m. men samtidigt är det lite där jag hämtar min kraft – ”det
var ju själva fan som folk beter sig… det måste jag vara delaktig i att
förändra!” och ja, det är väl inte konstigt jag blev utbränd, det säger ju sig
själv att ”jag är bara en person” och det ansvaret kan jag inte ta. Men man får
ju lite jävlar anamma och lite GO. Men jag hade gärna haft ett magiskt litet
trollspö faktiskt. En liten kärleksformel fylld med empati och förståelse för
andras situationer och mindre ”jag ska ha”-fokus. <br />
Att jag sen fortfarande är naiv som en skolflicka hjälper ju sällan mig att se
vilka som finns för att det ”går bra nu” eller som finns där oavsett ups or
downs. Vår kära pandemi har skapat en hel del klyftor där jag tycker mig se många”
det gäller alla andra men inte mig”-individer, som kanske borde tänka efter
lite före. Går du till Väla, Center syd och Ica, ja då borde inte gymmet
skrämma dig. Anar du hur många som fortfarande lyfter och känner på bananerna,
melonerna och avokadon och lägger ner dem igen? Hur många som kan gå till ett
köpcentrum med lite halsont och lite snörvlig näsa, men som inte skulle få för
sig att ta ett träningspass på gym med dessa symptom? Undviker du allt – fine.
Jag har tankar kring detta också men då är du i alla fall konsekvent. Tiden får
utvisa vad det kommer ha för effekt på människors kroppar och knoppar. Och det
är också det sista jag tänker skriva om detta.<br />
Det finns många fantastiska människor, och det är verkligen tur jag stöter på
dessa i mitt liv, som påminner mig om att jodå – det finns hjärta kvar i världen,
omtänksamhet och medmänsklighet. Fortsätt gärna visa er, mycket och ofta. Det
behöver världen just nu.<br />♡<br style="mso-special-character: line-break;" />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br style="mso-special-character: line-break;" />
<!--[endif]--></span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-h8SZez1bYOU/YC2MFZG9oBI/AAAAAAAAcNk/OlXbUZ_4egIH3WR8GWQaFjfFSc3UWRfqwCLcBGAsYHQ/s1078/20201031_204218.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1074" data-original-width="1078" src="https://1.bp.blogspot.com/-h8SZez1bYOU/YC2MFZG9oBI/AAAAAAAAcNk/OlXbUZ_4egIH3WR8GWQaFjfFSc3UWRfqwCLcBGAsYHQ/s320/20201031_204218.jpg" width="320" /></a></div><br /><!--EndFragment-->Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-86406621994797991252019-02-24T17:58:00.000+01:002019-02-24T17:58:14.055+01:00oviktigt pladderJag har SÅÅÅ mycket att säga så det är verkligen konstigt och förbluffande till och med för mig själv att det går så lång tid mellan mina inlägg. Och nu när jag väl sitter här så vet jag inte var jag ska börja för det är så mycket som inte blivit sagt.<br />
Det här med tankar - vad är det man brukar säga inom beteendevetenskap om negativa tankar... 80% av det du tänker är inte sant.... och detta VEEEET jag. Så, av 138 hittills inlämnade utvärderingar så är tre negativa och 135 mer eller mindre extremt positiva. VARFÖR hänger jag då upp mig på de TRE istället för att wohooooa över de 135?! Men har jag lärt mig absolut ingenting? Obviously not.<br />
<br />
Nog om det. Vi flyttar snart. Nu ska jag äntligen bo i den kommunen som jag börjat engagera mig så kraftigt i sen ungefär ett år tillbaka. :) Jag ser faktiskt fram emot ett lite större kontaktnät och kanske till och med lite mer sociala aktiviteter. Det har inte blivit så mycket av det sen innan jag blev sjukskriven.<br />
På tal om sjukskrivning, tittade på Isabell Boltensterns senaste (tror jag) video. INGA symptom kvar? Hur är det möjligt? 5 år sedan hon var sjukskriven, men ändå. Känns som vissa saker kommer aldrig försvinna. Men finns väl hopp om hon nu anser sig symptomfri. Håller tummarna för det.<br /><br />
Mycket som känns bra just nu (när man skakar av sig sina negativa tankar alltså). Många vänners namn som poppar up i mitt huvud som får mig att le. Och alla kommer finnas mycket närmre mig när vi flyttar. Några från förr som jag önskar fanns kvar i umgängeskretsen men det är svårt när avstånd, barn och liv kommer i vägen.<br /><br />Min förkylning satt i länge. Idag sprang jag (släpade mig fram) 2km som en start - förutom dans och yoga är det första träningen sen fredag för två veckor sedan. Glömde använda min nya klocka... Får testa den nästa gång :)<br />
<br />
puss och kram*<br />
L<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-48188811031644101212018-10-13T20:19:00.002+02:002018-10-13T20:19:47.275+02:00filosofi på en lördagEn helt vanlig lördag.<br />
I början på oktober var jag återigen hos läkaren, två månader har gått sedan mitt senaste inlägg och jag kan konstatera att jag mår fan fortfarande bra. Jag kan inte minnas när jag hade ett grundmående som var bra så här länge och jag är verkligen tacksam VARJE dag.<br />Jag träffar dagligen de som mår dåligt, har mått dåligt, känner någon som mår dåligt eller är orolig för att de KOMMER må dåligt. Jag kommer inte glömma och jag kommer inte sluta jobba för att man ska kunna må som man mår utan att vara rädd för följderna om man är "för svag" eller följderna om man är "för stark". Jävla trams. Ibland mår vi bra och ibland mår vi skit - ALLA har det så, jag luras inte av era perfekta inlägg på facebook eller era perfekta foton på instagram. En intervju Oprah gjorde med Julia Roberts för många herrans år sammanfattar det fint. Julia svarar på livet i rampljus: We´re just people who pee. Ja, alla människor kissar - ingen är bättre eller sämre.<br /><br />Ju längre jag mår bra, känner mig förnöjsam (för nä - jag går inte runt och är LYCKLIG jämt) och njuter av små saker, desto klokare inbillar jag mig att jag själv blir. Gissar att MENSA snart kontaktar mig faktiskt.... :)<br />
Ikväll ska jag ägna mig åt avsnitt två av Kroppshets med Mia Skäringer. Tips från mig är avsnitt 1, 44 minuter och 12 sekunder in. Klockrent. <br />Och så tror folk att bilden som representerar verkligheten, inte konstigt att prestationsångest, stress, bluffsyndrom och duktigflicka-ångest fyller ungdomarnas vardag. Avslutet på min föreläsning om sociala medier blir ännu mer viktigt att upprepa om och om igen - ALLT ÄR INTE SOM DET SER UT PÅ SOCIALA MEDIER.<br />
<br />
Nedan har ni en bild från samma månad, hur snabbt både väder och mående förändras: Efter en löprunda runt sjön - eufori-adrenalin-glädje-kel-oxytocin; och efter en stund i soffan framför Hachiko med tårarna sprutande. -saknad-sorg-ångest-kyllaensamhet. Det går upp och det går ner. Man delar bara inte med sig av ALLT.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-hP8zx1hUpaM/W8I2Yl6sqzI/AAAAAAAAbQY/ZHbbgFoHpY8ZRvD1SVtaLZsIEm4eoSgqgCLcBGAs/s1600/blogg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1373" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-hP8zx1hUpaM/W8I2Yl6sqzI/AAAAAAAAbQY/ZHbbgFoHpY8ZRvD1SVtaLZsIEm4eoSgqgCLcBGAs/s320/blogg.jpg" width="274" /></a></div>
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-68597946526568941992018-08-12T16:10:00.000+02:002018-08-12T16:11:08.939+02:00Läkarbesök och förnöjsamhetI förra veckan var jag hos läkaren. ”Hur mår du?” -samma fråga som han alltid ställer men denna gången kunde jag svara ”jag mår bra”. Helt underbart.<br />
Jag försökte förklara att nu känns det som jag mår som alla andra ”normala” människor, det händer lite skit nu och då, en varningslampa i bilen lyser, barnen bråkar, pengarna räcker inte till allt man önskar, men i grunden mår jag BRA. Shit happens, men nu är grunden stabil. Inget svart moln som följer mig var jag än går utan bara vardagliga händelser sker, jag tar itu med det och så är det bra igen.<br />
Det är en underbar känsla som är svår att förklara för någon som inte vet vad depression innebär. Det spelar det ingen roll vad jag gör, hur mycket jag uppskattar allt jag har, för vart jag än går och vad jag än gör så mår jag i grund och botten ändå alltid skit. Den känslan är piss. Men nu när den plötsligt är borta, fuck vilken happy day det blir… 😊<br />
<br />
I maj skrev jag ett inlägg – Wake me up, då mådde jag inte bra, men gjorde så gott jag kunde. Jag fick en kommentar på det inlägget som jag burit med mig sen dess; ”Ständig lycka… finns det? Ögonblick av lycka tror jag mer på.” Jag håller med nu. Nu vet jag vad grunden är, det är inte lycka, det är <i>förnöjsamhet</i>. Allt är bra. Rullar på. Inte olycklig. Inte alltid ledsen. Däri kommer det stunder av total lycka som är fantastiska – ögonblick. Ibland kommer stunder av tillfällig kris, sorg, saknad, och sedan åter till <i>förnöjsamhet</i>. SÅ ska det vara. Så är det just nu, den ständiga olyckan, sorgen och mörkret är inte grundstommen i mitt liv. Tänk om jag kan få fortsätta ha det så?!<br />
<br />
Så, de senaste veckorna har ett nytt ord hamnat högst på min lista – FANTASTISKT. Shit happens men allt är FANTASTISKT. Vädret, vännerna, livet, maten, sömnen, träningen, jobbet… ALLT är bara FANTASTISKT. Fantastiskt. Fantastiskt.<br />
Jag har så mycket fantastiskt omkring mig. Gymmet börjar fyllas med underbara personligheter efter sommaren, nya medlemmar som blir nya vänner, medlemmar som jag saknat är tillbaka från sina semestrar och alla dessa människor fyller upp min vardag med massor av ögonblick av lycka. Lycka är fint. Det gäller att njuta av sin lycka.<br />
Vilka ögonblick ger dig lyckorus? Jag vill veta! 😉<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-QgAfX_3unE8/W3A_jsh9J_I/AAAAAAAAbLU/2ex603ssWBcT9jDF7a820aHeekt_mb6HwCLcBGAs/s1600/14511546-illustration-depicting-a-green-roadsign-with-a-happiness-concept-blue-sky-background-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-QgAfX_3unE8/W3A_jsh9J_I/AAAAAAAAbLU/2ex603ssWBcT9jDF7a820aHeekt_mb6HwCLcBGAs/s320/14511546-illustration-depicting-a-green-roadsign-with-a-happiness-concept-blue-sky-background-1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-77712278754059804792018-07-22T18:47:00.000+02:002018-07-22T18:50:47.781+02:00LoveloveloveNu sitter jag ensam i soffan i stugan och försöker hantera mina överväldigande känslor av hur det faktiskt FINNS helt <i>fantastiska</i> människor på jorden. Och ja, jag är rätt pessimistisk till vart världen är på väg, vilket jag sällan döljer och sällan faktiskt ens kan hantera (vilket gör att jag inte läser tidningar eller ser nyheter då det är FÖR deprimerande) men just NU, nu är det någon form av rosa skimmer över mina sociala medier och människorna runt mig. Polska brandbilar, personal som bara ställer upp, familjen på besök med bara massa MYS utan bråk, helt fantastiskt väder, tidigare kund som gift sig (jag älskar kärlek!), bilder från gamla kunder som är igång och verkar må bra och massa annat smått! Jag vill hoppa upp och ner och skaka händerna frenetiskt framför mig för att få ur mig lite glädje. – Helt underbar känsla och jag njuter verkligen av att få må BRA.<br />
Tack alla som just nu berör mig. Ni är fantastiska!<br />
<div>
❤❤❤<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-WPuzr_3DD3M/W1S10syoTBI/AAAAAAAAbJo/jCVdFrJmkPQ5_aB2XAjkgbX57k-GBS3_wCLcBGAs/s1600/images-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="213" data-original-width="236" src="https://4.bp.blogspot.com/-WPuzr_3DD3M/W1S10syoTBI/AAAAAAAAbJo/jCVdFrJmkPQ5_aB2XAjkgbX57k-GBS3_wCLcBGAs/s1600/images-1.jpg" /></a></div>
<br /></div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-42778483186753775172018-07-19T21:13:00.001+02:002018-07-19T21:13:55.062+02:00Good day Nu börjar det kännas "konstigt".<br />
Jag har mått riktigt bra i säkert <i>3 hela veckor</i>. Visst, jag är trött, ljudkänslig, lättstressad och lättirriterad fortfarande, men jag mår BRA. Jag förstår att detta är något som för de flesta bara ÄR, men för mig är det ett stort WOW och det är inget som går mig obemärkt förbi. Alla som sällan eller aldrig lever med det gråa molnet ovanför huvudet kan nog inte förstå, men helt plötsligt kommer en känsla av "kan det <i>vara </i>så här", "är det så här normala människor har det"? Självklart är världen fortfarande på väg käpp rätt åt fanders med nya Hitlerfasoner och hemsk främlingsfientlighet men i <i>MIG</i>, <i>inuti </i>mig mår jag bra.<br />Är det min nya medicin eller är det vädret? Visst undrar jag... Är det medicinen så kanske detta kan hålla i sig... Länge. Inga tankar på att livet är för tufft, skönare att inte leva, alla andra har det bättre när jag inte är här osv osv. Det är som en djävul som suttit på axeln sååå länge och helt plötsligt har ramlat av...<br />Är det VÄDRET, D-vitamin, värme, solljus... ja då vet jag att det är tillfälligt. Så jag hoppas självklart det är medicinen. Jag mår gärna så här. Så mycket lättare att hantera mina andra defekter när jag mår bra.<br />
Jag är alltid fullt medveten om hur bra jag har det. Därav är det också så mycket svårare när jag mår dåligt utan att veta varför. "Allt är ju bra"... Nu ÄR allt bra. 😊<br /><br />
Och jag har verkligen carpe diemat den senaste tiden. Sugit åt mig av allas komplimanger-det är så lite som behövs-tack, njutit av min träning, suttit och betraktat min fru, njutit av doften av sol i barrskogen, regn i värmen, min fina stuga, och alla besök på gymmet trots det fina vädret. Fantastiskt. Bara fantastiskt...<br />
<br /><br /><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-MI4Dayjw_rA/W1DhXuZOMcI/AAAAAAAAbI8/gXOAYkQFlPs0L6dVUZKU_9spqvxxgF_pQCLcBGAs/s1600/what-a-wonderful-day-quote-1-picture-quote-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="736" data-original-width="736" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-MI4Dayjw_rA/W1DhXuZOMcI/AAAAAAAAbI8/gXOAYkQFlPs0L6dVUZKU_9spqvxxgF_pQCLcBGAs/s320/what-a-wonderful-day-quote-1-picture-quote-1.jpg" width="320" /></a></div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-64769463874129178362018-07-07T20:23:00.000+02:002018-07-07T20:23:03.462+02:00MörkräddNär jag gick i 7:an eller 8:an kom en man som hette Fere<span style="font-family: inherit;">nc Göndör till vår skola. Han skrev boken A-6171, en skildring av hans liv som fånge i <span style="background-color: white;">Auschwitz, och jag minns den föreläsningen än idag. Nu är jag 38 år och jag väljer att inte läsa våra dagstidningar. Jag har svårt nog att acceptera och hantera det som kommer till mig i mitt flöde på Facebook och fan vad rädd jag blir... Hur kan vi ha glömt hur alla koncentrationsläger kom till och vad resultatet blev? Människan tyckte det var vi och dom, och jag är bättre än du. Människan bestämde att just du, du och du är mindre värda. Och så blev det. Och nu tillåter vi människan att gå samma väg igen. Jag ser till och med vänner till mig på FB som direkt eller indirekt stöttar och gillar det förtryck som vi är på väg in i. Jag hoppas ni helt enkelt bara inte har tänkt. Och jag hoppas att jag, min fru, mina homosexuella, transsexuella, bisexuella och utländska vänner <b>alla</b> har gått bort den dagen vi åter är tillbaka till 1940...<br />Jag läste för någon dag sedan i lokaltidningen Hallå Kävlinge/Lödde, där små barn fick svara på frågan vad är meningen med livet. Det var bra svar men jag minns speciellt en flicka som sa: "Att vara snäll. Att man inte är dum - om man är dum så hade det blivit krig överallt och blivit kaos över hela världen." Och där är vi nu, dumma människor som skapar kaos.</span></span><br />
Inte konstigt att jag hellre lever i min bubbla där jag är accepterad för den jag är och alla andra för vilka de är. Oavsett vart du är född, vem du älskar eller vem du ber till. Jag är inte ateist, kristen, muslim, buddist eller tillhörande någon specifik religion men jag kan lätt säga att Gud, Universum, Allah eller var du än väljer att sätta din tro till, är jävligt besviken på oss.<br />
Och som Forrest säger - "That´s all I have to say about that".<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-pPS7TV1sfDE/W0EE2K4A_gI/AAAAAAAAbH8/FTlHrC9l0OIzwuywFdOgf3ISXCZFqQtSQCLcBGAs/s1600/1928806a35f32b4faf123c4d46bd4275.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-pPS7TV1sfDE/W0EE2K4A_gI/AAAAAAAAbH8/FTlHrC9l0OIzwuywFdOgf3ISXCZFqQtSQCLcBGAs/s320/1928806a35f32b4faf123c4d46bd4275.png" width="320" /></a></div>
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-68578455509822594732018-07-01T20:08:00.001+02:002018-07-01T20:08:24.612+02:00Fångar inga jävla dagarJag gillar Minds nya "reklamflyer". Ibland är det så. Och vi behöver inte låtsas som att det alltid är sol och gröna skogar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-8m7m2s7INyY/WzkXzEjaZ6I/AAAAAAAAbHY/JZ2GE0DeVLo78ygAM6klIZehceSFmdX5gCLcBGAs/s1600/fangar_dagar_some.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="200" src="https://2.bp.blogspot.com/-8m7m2s7INyY/WzkXzEjaZ6I/AAAAAAAAbHY/JZ2GE0DeVLo78ygAM6klIZehceSFmdX5gCLcBGAs/s200/fangar_dagar_some.jpg" width="200" /></a></div>
<br /><br />Ibland glömmer jag bort min egen förändring, men när jag tittar tillbaka på foton och videor så syns förändringen så tydligt. Jag var liksom... nyfiken och äventyrslysten, sugen på nya upplevelser och bekantskaper. Livet har verkligen delats upp i "då" och "nu" och ibland känns det som jag bara är en skugga av mitt forna jag. Clichémening, men så känns det. Den som gillade stora evenemang och inte drog sig undan folkmassor, den som gärna åkte till nya ställen för nån timmes dans och nya upplevelser. Nu behöver jag förbereda mig själv flera timmar innan jag ska ta barnen till Bounce och är mentalt dränerad efteråt. Seriöst - vad HÄNDE? Och kan jag tvinga mig tillbaka till hur det var innan? För det var faktiskt riktigt kul att vara öppen och spontan.<br />
Och nej, jag är väl inte precis tråkig - men förutom det jag <i>måste </i>göra så gör jag inte mycket annat. Kanske anledningen till att jag inte tänker på det så ofta är för att det jag <i>måste </i>göra också är något jag <i>älskar </i>att göra. Men det förändrar ju inte att jag faktiskt fastnat och behöver förändra lite.<br />
How to go about a change? Anyone? Pappa skulle säga "bara GÖR", frun skulle säga att jag är bra som jag är. Men i grund och botten är jag en glad och rolig skit. Det bara glöms bort ibland.<br /><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/SIAmCDVbNVo/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/SIAmCDVbNVo?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<br />Gick igenom alla mina vhs och fick ihop en liten video om mina år med linedance, shit vad KUL vi hade! Jag har verkligen gjort sjukt mycket under mina 38 år. Underbara minnen. Jag ser fram emot att försöka förändra mig, att hitta tillbaka lite till den jag var innan känslor och tankar tog över - hur svårt kan det vara...? Fånga dagen var det ju.<br />
<br />
/L<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-44722121092878379902018-06-16T22:04:00.000+02:002018-06-16T22:04:57.559+02:00Öppnas ett fönster Och så tänkte jag igen att det finns ju absolut ingen mening med det lilla jag försöker göra när alla andra skiter i både andra runt omkring sig, miljön och till och med sig själva. Politiskt är vi på väg tillbaka till Hitlers tid där vissa är mer värda än andra; vi pratar inte om judar denna gång men det är ändå samma sjuka mentalitet - vi och dom. Miljön tar andra hand om så jag lämnar mitt skräp här på stranden och visar dessutom för mina barn – nästa generation – att det är ok att skita i att plocka undan efter sig. Det gör någon annan. Nån som känner större ansvar för var våra barn och barnbarn ska växa upp och som inte vill ha hela stranden full med sopor när de solar. Jag fascineras verkligen av de som skiter i allt, mår de bättre för att de inte går fem meter extra till papperskorgen och därav sparar tre minuter i sitt liv…. Mår de bättre för att de skyller våra problem på ökad invandring, för att de tycker att problemen ligger hos någon annan och inte hos mig…<br />
Mitt i dessa tankar av ”jag skiter fan i det för det är inte värt det och det gör ingen jäkla skillnad ändå”, så kommer ett meddelande från någon som läst min livshistoria på bloggen och blivit inspirerad och berörd, en elev säger att ”det är skönt att prata med dig Linda”, och en ny vän tackar för den lilla kommentar jag gav till sonen som tydligen gjorde stor skillnad; och så har jag ny kraft.<br />
Kanske det är en fördel att jag är så fruktansvärt känslig, att jag är en i ledet av alla som lever med vår tids nya folkhälsosjukdom och att jag också kämpar med uppgivenhet om och om igen. Jag är i alla fall mänsklig – ingen maskin som kör på utan att påverkas av världen runt omkring, men inte heller avtrubbad och livlös utan hopp. Och det är tur att man är så envis – det är inte ett dåligt liv, bara en dålig dag – och fortsätter fast det är många dåliga dagar. För helt plötsligt istället för tomater och ägg, så kommer det en våg av kärlek, igenkänning och tilltro över mig, och den lyfter mig.<br />
När jag lämnade Helsingborg bakom mig glömde jag tillfälligt bort citatet att när en dörr stängs så öppnas ett fönster, och jag förväntade mig inte det jag nu har hittat. Jag har inte bara ett jobb, jag har en stor familj. Jag kan namnen för att jag bryr mig om människan bakom namnet. Jag minns problemen och svårigheterna hos de jag möter för att jag vill veta hur det gått. Det är mer än ett årskort, månadskort, PT-timme – det är en möjlighet att bli en del av någon annans resa. Hur många har den möjligheten?<br />
Visst, ibland önskar jag att jag bara tillfälligt hade mitt första jobb. Shit vad man inte behövde vara varken duktig, social eller ens närvarande med det jobbet. Clock in, clock out. Ingen risk för stress pga överarbete i alla fall, även om det dåliga måendet kom av andra orsaker. Nu är klockan oviktig – nå mitt mål över vad jag vill åstadkomma den dagen, sätt nya mål, gör något annat, gör samma, förändra, behåll som det är, förbättra, tänk till, gör mer, gör mindre. Gränslösa möjligheter – självklart en person som jag som VILL jobba efter ”good enough” inte alltid klarar det. Jag vill mer än good enough men good enough ÄR good enough. Min påbörjade utbildning till stresscoach kommer förhoppningsvis inte bara hjälpa de som jag sedan får äran att coacha, utan också ge mig själv redskap längs min väg av återhämtning och tillfrisknande.<br />
Du kanske inte ser det NU, men SEN, när du står och tittar tillbaka – jo, det där hände och tack vare det så blev det så här. Om inte DET hänt så hade aldrig den personen kommit in i mitt liv och då hade detta aldrig hänt… osv osv. Bara för att vi inte ser meningen i allt just nu – ha förtröstan att vi i hindsight får svaret på varför.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-Xk86UwQ9KVY/WyVtB4T3YEI/AAAAAAAAbE0/ft0l-q7x7oITwAN0FaknHo2oXpEZpQ2qACLcBGAs/s1600/img1529156086596.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-Xk86UwQ9KVY/WyVtB4T3YEI/AAAAAAAAbE0/ft0l-q7x7oITwAN0FaknHo2oXpEZpQ2qACLcBGAs/s320/img1529156086596.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="height: 0px;">
x</div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-43871613098338757632018-06-02T09:56:00.000+02:002018-06-02T09:57:43.346+02:00Aldrig ensam<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-eBlCn6ObDP0/WxJNGdnh-qI/AAAAAAAAbDo/6_rHWdUSC8YmOSSAEbrnysswechi6Ju7ACLcBGAs/s1600/FB_IMG_1527925579385.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1212" data-original-width="1038" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-eBlCn6ObDP0/WxJNGdnh-qI/AAAAAAAAbDo/6_rHWdUSC8YmOSSAEbrnysswechi6Ju7ACLcBGAs/s200/FB_IMG_1527925579385.jpg" width="171" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-5mXtDvI0tiE/WxJNM49d21I/AAAAAAAAbDs/n8sFG5GY2fwDUlxh3H4mRJQkPhqNTpHxwCLcBGAs/s1600/FB_IMG_1527925598845.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1008" data-original-width="756" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-5mXtDvI0tiE/WxJNM49d21I/AAAAAAAAbDs/n8sFG5GY2fwDUlxh3H4mRJQkPhqNTpHxwCLcBGAs/s320/FB_IMG_1527925598845.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-IoNASK2Ir-0/WxJNQzAopEI/AAAAAAAAbDw/L2Dq0HoeUSYbIk4IPHvMMNutz9zrDWP4gCLcBGAs/s1600/FB_IMG_1527925638154.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="958" data-original-width="1114" height="171" src="https://2.bp.blogspot.com/-IoNASK2Ir-0/WxJNQzAopEI/AAAAAAAAbDw/L2Dq0HoeUSYbIk4IPHvMMNutz9zrDWP4gCLcBGAs/s200/FB_IMG_1527925638154.jpg" width="200" /></a></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<br /></div>
<div style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Lite småmissar, men i det hela taget en mycket bra dag med nöjda deltagare och fantastiska medhjälpare. Jag kan till och med själv tycka att då vore det väl en YPPERLIGT bra idé att stanna upp, vila och bara VARA ett tag, men nej. Inte Linda inte. Dagen efter är jag direkt inne i planering och strukturering av nästa stora projekt, som en gammal hund som verkligen inte kan lära sig. Samtidigt inser jag att det är just detta driv som får mig att fortsätta, som gör att jag faktiskt fortfarande är kvar. Jag är inte ”färdig”. Och tur är väl det, för om man är färdig, vad är där då kvar?</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det har varit många inspirerande kommentarer de senaste dagarna; tack för att du gör detta, detta var det roligaste jag någonsin gjort, du inspirerar och berör, vilket arbete du lagt ner. På något vis är det detta som inspirerar MIG, jag har förgyllt någon annans tillvaro, öppnat ögonen för något nytt, fått någon att inse att det KAN bli bättre, det KAN förändras. Det är ju ashäftigt och så totalt värt allt slit och engagemang! </span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag läste en fri översättning av Dalai Lamas skrift om samhällsutvecklingen som jag tyvärr måste hålla med om verkligen är klockren. </span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">I vår tid…</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi bredare vägar, men smalare perspektiv</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi större och finare hem, men mindre tid för varandra och trasigare relationer</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…spenderar vi mer pengar men njuter mindre</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…kompromissar vi mer men tycker att vi har mindre tid</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi mer kunskap men visar mindre omdöme</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi fler mediciner men lever mindre hälsosamt</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi flerfaldigat våra ägodelar men förminskat många av våra värden</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…kan vi åka till månen men har svårt att komma i kontakt med våra grannar</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…har vi erövrat yttre rymden men når inte vårt eget inre</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…får vi mer mat men mindre näring</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">…får vi mer underhållning men känner mindre mening</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">(Rik på riktigt – Fredrik Warberg/Jörgen Larsson)</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Dagens ungdomar mår sämre än någonsin och så även vi vuxna som ska jonglera alla krav och måsten PLUS att ta hand om våra ungdomars ökade stress, ångest och perfektionssträvan. Om jag i min lilla hörna av världen kan dela med mig om mitt liv, hur det inte alltid ÄR perfekt, hur jag ibland älskar det och hur jag ibland inte orkar leva det så kanske bara EN enda inser att ingens liv ser ut som det gör genom fönstret in i våra sociala medier. Då är det värt min öppenhet och sårbarhet. Detta sociala skyltfönster där vi visar upp det bästa vi har och det bästa vi kan ge, innan vi sjunker ihop i soffan trötta och utslagna av att upprätthålla vår fasad är inte en speglig av everydaylife utan glimtar av de stunder av lycka vi alla känner. Stunderna av förtvivlan, ångest, sorg och livsleda är det få som delar med sig av. Alltså MÅSTE det ju vara fel på MIG som inte alltid mår så jävla bra som alla på Facebook gör.</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag säger det varje dag då jag träffar både elever, kursdeltagare, mammor, pappor, karriärkvinnor/män, och ALLA utanför dessa grupperingar; till och med till mig själv - att ALLA mår skit då och då, ALLA känner sig ledsna, misslyckade, ensamma, otillräckliga och oviktiga ibland. Det betyder inte att man ÄR det. En dålig DAG, inte ett dåligt LIV. </span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Tack alla som peppar MIG i min dagliga kamp, ni vet kanske inte vilka ni är, men det är de små sakerna som är stora. Ni är alla fantastiska och ni är ALLA behövda, tillräckliga och ALDRIG ENSAMMA.</span><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">/Linda</span></span></div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-54190673739862138842018-05-12T19:57:00.000+02:002018-05-12T19:57:17.417+02:00Wake me up<pre style="white-space: pre-wrap; word-wrap: break-word;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">För runt åtta, nio år sedan tog jag mina första mediciner. Fram tills dess tog jag knappt en alvedon om inte någon tvingade i mig den; men jag insåg väl till slut att det inte var en kass inställning, brist på engagemang/självhjälp, självdestruktiva tankar eller ett duktig-flicka-syndrom som styrde mitt kassa mående utan det var verkligen något vajsing med balansen där uppe.
Motvilligt gav jag mig in i världen av SSRI-preparat; en sociolog, beteendevetare, kurator, som är utbildad att hjälpa andra och jag kan inte ta hand om mitt eget huvud, blir det trovärdigt?
Alla dessa psykisk-ohälso/hälso-konton jag följer på fb och Instagram om hur viktigt det är att plocka bort stigmatiseringen av psykisk ohälsa som svaghet eller lathet, och hur viktigt det är att man vågar berätta, vågar fråga, vågar vara den man är, och ändå är det så svårt att släppa tanken på att vara den perfekta människan som alltid är lycklig, alltid är glad, alltid mår bra. Det GÖR vi inte. Ingen av oss mår ALLTID bra.
Å ena sidan är jag så jäkla stolt över den jag är, det jag kan, det jag åstadkommit och det jag kämpar för dag ut och dag in, å andra sidan känns det som jag lever i motvind och borde få medalj bara för att jag fortfarande håller mig vid liv.
Ann Heberlein, författaren till <i>Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva</i>, satte igång min lust att skriva om detta ämne igen. Att läsa eller lyssna på andras berättelse ÄR faktiskt stärkande för de som mår dåligt. Att känna igen sig och veta att man inte är ensam är det som funkar. Medicin i alla ära och jag vill inte vara utan den, men gemenskap, samhörighet och vetskap om att det finns andra precis som jag – DET lugnar. Det ger lite hopp och det stärker.
På nåt vis ger det mig åter lite jävlar anamma när livet verkar ha tömt mina depåer. Faktum är, jag mår jävlar inte bra, men jag HAR det bra. Jag är inte där jag vill vara, men jag är i alla fall inte där jag har varit och jag fortsätter kämpa för de där tillfälliga stunderna av plötslig lycka, och då njuter INGEN mer än jag! Jag har fortfarande saker att uträtta och jag ska fortfarande bidra till att sätta psykisk ohälsa på kartan med att vi finns, vi kan och vi är inte ensamma.
❤❤❤❤❤
</span>
</pre>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-16334396924065839902018-03-22T12:12:00.000+01:002018-03-22T12:12:27.562+01:00Filosofi från soffhörnanNu har jag spenderat en stund med att lösa igenom några av mina gamla inlägg och det är ju inte mycket av mig själv och mina tankar och känslor som jag INTE delat med mig av under åren. Med mitt dåliga minne så kan jag nästan lära känna mig själv igen genom att titta tillbaka. Inlägget från 14e april förra året kunde lika gärna skrivits igår.<br />
<span style="background-color: white; color: #444444; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 15.84px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #444444; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 15.84px;">"De första stegen mot acceptans – säg nej till nya projekt. Sluta lägga tid/energi på de/det som inte vill ha hjälp/måste trugas. Gör lite i taget – inte allt på en gång. Sänk mina krav på mig själv (det trodde jag ju var gjort för något år sedan men obviously not så vi tar tag i det igen). Låta kroppen bestämma dagsformen, inte hjärnan – den är just nu stupid as shit och helt opålitlig."</span><br />
<span style="background-color: white; color: #444444; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 15.84px;"><br /></span>
Den är fortfarande opålitlig. Den är konstant PÅ och jag hittar väldigt sällan sätt att stänga av den. Jag vill så jävla mycket som jag önskar att jag inte velat. Om jag bara kunnat vara nöjd där jag är och jobba mina timmar - utan visioner och planer så hade jag kanske klarat mig bättre. Men alla dessa drömmar...<br />
<br />
Och så undrar jag, alla dessa rika självcentrerade störsts huset och tre bilar-typer som inte förstår de som inte äter middag på lunchrestaurang heöa veckan - var de idioter INNAN de blev miljonärer eller det kom med pengarna? Hur kan det komma sig att så många miljonärer hellre har tre egna bilar än donerar en årslön till ett härbärge? Skulle jag också bli ett arsle med pengar? Jag tror inte det. Man blir nog miljonär för att man i grund och botten är villig att köra över och vara en skitstövel.<br />
Jag önskar jag kunde skita i pengar och bara jobba med volontärt och ideellt arbete. Bygga mina drömmar om att HJÄLPA folk, utan stressen att man måste betala räkningar. Gå runt och bara sprida kärlek. Visa alla hur underbara just DE är. Shit vad nice.<br />
<br />
Tyvärr så är miljonärerna med hjärta lätträknade och de med hjärta har sällan pengar och alla däremellan vill ha allt utan att betala.<br />
Screwed värld.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-i9tPOaJKu8M/WrOPO2m_RWI/AAAAAAAAa_Y/6GsmPhbPZ4sRgfZl5RNdalECDsmBpswJwCLcBGAs/s1600/8f4269ba70c5a64d9050b29fdff6b6cb.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="727" data-original-width="450" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-i9tPOaJKu8M/WrOPO2m_RWI/AAAAAAAAa_Y/6GsmPhbPZ4sRgfZl5RNdalECDsmBpswJwCLcBGAs/s320/8f4269ba70c5a64d9050b29fdff6b6cb.jpg" width="198" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-91280145806819300452018-03-15T20:11:00.001+01:002018-03-15T20:16:00.852+01:00oh happy dayVissa dagar - som denna - så är allt slit och all stress värt det.<br />
Idag satt jag som kurator med eleverna på skolan och tänkte att "jo det finns faktiskt smarta och visa och känslosamma ungdomar kvar i världen". Jag läser sällan dagstidningar eller tittar på nyheterna (till min fars stora förtret för det BORDE ju alla göra...) för att jag kan inte hantera allt detta hat, förstörelse, krig och dömande som finns i världen. Det räcker med det som finns runt mig varje dag för att jag ska misstro vart vi är på väg så en dag som denna när det som finns runt mig visar mig motsatsen bara måste jag bara VA i den känslan lite. Glada och förhoppningsfulla elever som med kanske lite hjälp från våra samtal hittat en ny väg och som tror på framtiden igen är underbart att lyssna till.<br />
Små kommentarer idag från medlemmar som testat något nytt och gillat det, skratt från gemenskapen i soffan i väntan på pass. Det finns många små anledningar till att jag älskar det jag gör även om jag ibland känner att jag inte orkar EN dag till; så kommer någon "Linda, du är bäst", "vilken gemenskap du fått till här". Och även om jag vet att det inte är JAG som skapar gemenskapen utan vi allihopa <i>tillsammans</i>, så brinner min låga lite starkare tack vare den kommentaren.<br />
<br />
Igår kväll la jag mig i sängen ledsen och irriterad och som den ENDA människan som HELA tiden kämpar i motvind på HELA jorden.... Tankarna gick runt och runt på att sluta engagera mig, va som "alla andra" göra bara vad jag måste - ingen bryr sig ändå; till att idag känna att jo, det räcker att jag gör skillnad för EN person så är det fan fortfarande värt det. En person mår lite bättre, har kommit igång på rätt sätt, fått en kärleksfull kommentar, blivit sedd - för att JAG orkade idag. Då har denna dagen INTE varit förgäves.<br />
<br />
Och med de kloka orden stänger jag ner min dator, tänder lite ljus och njuter av kvällen.<br />
Ta hand om varandra.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<span style="font-family: "webdings";">Y</span> Linda <span style="font-family: "webdings";">Y</span><br />
<span style="font-family: "webdings";"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-2AcsgnOk-Vk/WqrGOug9VhI/AAAAAAAAa-8/piaL2Y2zPEEkyB0K0K0c4VRz3Ymws1iiwCEwYBhgL/s1600/FB_IMG_1518550937255.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-2AcsgnOk-Vk/WqrGOug9VhI/AAAAAAAAa-8/piaL2Y2zPEEkyB0K0K0c4VRz3Ymws1iiwCEwYBhgL/s320/FB_IMG_1518550937255.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<span style="font-family: "webdings";"><br /></span>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-2341595898240290542018-03-03T20:29:00.003+01:002018-03-03T20:29:31.723+01:00Är du helt säker på att du VERKLIGEN förstår?Ni kanske tror att ni förstår. Men ju mer jag hör, desto fler kommentarer jag väljer att inte retas upp av desto mer inser jag att de flesta inte ha en susning. Och faktiskt - jag förstår att folk inte förstår. Innan jag glömde hunden inlåst i bilen förstod jag inte hur mammor (eller pappor) kunde bara GLÖMMA sitt barn ensam i bilen. Först när jag inte visste hur jag tände lyset i min egen bil förstod jag de som helt plötsligt inte hittar hem. Vi som har utmattningssyndrom, utmattningsdepression, utbrändhet eller vad man nu än vill kalla det VÄLJER inte att helt plötsligt en dag bara inte orka mer och vi kan heller inte välja att ta två dagar ledigt och sen "ska det bli bättre". Jag ÄLSKAR att jobba, att umgås, dansa, träffa vänner osv, om jag bara kunnat "rycka upp mig", tror väl fan att jag hade gjort det då. Men även till MIN stora förtret så är det inte så lätt.<br />
Jag ber om ursäkt att det just nu är mycket om detta i bloggen men ibland när jag hör saker så måste jag bara försöka förklara för de som verkligen inte fattat. Vi (jag) är inte LAT, jag sitter inte i soffan och andas in på 2 och ut på 3sekunder för att det är så jävla kul. Jag tittar inte Netflix hela dagarna och jag är inte asocial för att jag inte vill. Jag ORKAR inte.<br />
"Om du bara kunde stänga av dina känslor och tankar i några dagar". Ja fyyy vad skönt det varit! Jag älskar SÅ mycket och blir SÅ knäckt av SÅ mycket och jag blir bara SÅ trött.<br />
Men jag älskar det jag gör, älskar de jag har runt mig och jag KOMMER bli bättre. Lite i taget, erfarenhet efter erfarenhet, kunskap efter kunskap.<br />
Att göra sånt som är KUL utan att tänka, planera eller vara någon annanstans i tanken är mitt fokus just nu. Jag fyller år imorgon. Jag ska dansa, gå promenad men Nikon och en god vän, sen njuta av god mat med min fru och far. Och bara vara.<br />
Vad gör DU imorgon för DIN SKULL?<br />
<br />
/L<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Ifs2CGYWVug/Wpr3LY2idtI/AAAAAAAAa-U/rW6m-hPZHOg3LkS-VnflkUsmYWU-qSqVgCLcBGAs/s1600/20180222_140540.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-Ifs2CGYWVug/Wpr3LY2idtI/AAAAAAAAa-U/rW6m-hPZHOg3LkS-VnflkUsmYWU-qSqVgCLcBGAs/s320/20180222_140540.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-51319531772749283862018-02-27T18:12:00.002+01:002018-02-27T18:12:41.652+01:00För jag har det ju faktiskt sååå braJag älskade skolan när jag var barn. Stjärnor i kanten på läxböckerna, ett "mycket bra!" på proven och allt beröm på kvartsamtalen fick mig att känna mig bra. Duktig. Inte heller så "off" eller annorlunda som jag faktiskt egentligen kände mig. Att jag aldrig kände mig nöjd med mig själv på den tiden förstod jag många år senare hade med min identitet att göra. Att ta sig ur normen som gay tog mig många år och alla de år av självförakt satte så klart sina spår. "Whatever you tell yourself that you are - you are right".<br />
När jag var 16 dog mamma av cancer - hela min historia kan ni ju hitta bakåt i inläggen - och där valde jag att bli ÄNNU bättre på allt jag gjorde. Medvetet eller omedvetet för att jag behövde bekräftelsen för att leva vidare. Bästa betyget, 100%-igt engagemang. All in. Allt eller inget. Kalla det vad man vill men I got shit done. Och det ångrar jag inte. Tack vare mammas död blev KÄNSLOR något jobbigt och svårhanterlig. Det tog många år OCH terapi för att lära mig leva med vem jag var som 16 och acceptera att det var den jag kunde vara då - varken starkare eller svagare.<br />
När jag träffade den första kvinnan i mitt liv kom en pusselbit på plats och jag hade några av mitt livs lyckligaste månader. Men, what comes up must come down och ja, fy fan för första heartbreaken i livet... Det hade dock gett mig kärleken till dansen, något som gladde mig i många år och ledde till nästa kärleksrelation/livserfarenhet. Den vänskap och självinsikt den relationen gav mig kan jag fortfarande lära mig saker av än idag. Det handlar om ge och ta, våga vara sig själv även om man är olika, kunna gå tillsammans även om man tar olika stigar ibland. Behålla sig själv trots att man går ihop till en. Det gjorde vi inte så bra, men vi lärde varandra mycket. Viljan att utbilda mig till kurator kom och äntligen läste jag vidare. Toppbetyg och all in så klart.<br />
Efter den relationen skulle man kunna tro att jag tog erfarenheterna med mig in i nästa relation, men jag var tydligen inte redo att ta det till mig, eller helt enkelt omedveten om att det var fel redan från början. Att vara efterklok är ju jävligt lätt när jag står med facit.<br />
Jag gjorde fortfarande allt jag kunde och lite mer, med en rätt blomstrande karriär och många tacksamma människor runt mig som gav mig den uppmärksamhet och bekräftelse som fortfarande var det viktigaste för mig.<br />
Dansen gav mig självförtroende - fem kvinnor fastnade för mig via den - jag måste ju ha varit liiite duktig. Träning på gym kom vid bröllopsplanerna. Jo, precis som alla andra kvinnor - "snygg till dagen". Men jag lämnade aldrig gymmet efter det. Det var också det som till stor del hjälpte mig igenom skilsmässan några år senare - min hund och mitt gym. "All in" hade ju lett mig från tränande till <i>tränare</i> och det var rätt plats för mig. Bästa säljare, nöjda kunder - duktig flicka.<br />
Jag ÄLSKAR att hjälpa andra. Så mycket att jag själv hamnar längst ner på listan. Faktiskt älskar jag en helvetes massa saker och människor innan jag älskar mig själv, och det har gått jäkligt bra. Jag fick den kärlek jag behövde från alla runt mig. Och får fortfarande. Vart jag än hamnar verkar mitt driv och hjärta fånga folk, något jag är extremt tacksam för.<br />
Tack vare skilsmässan öppnades en dörr jag inte trodde fanns, jag hittade en kärlek som var... bara <i>god. </i>Det kvittar vad jag delar med mig av, hur sårbar jag visar mig så används det aldrig emot mig. Här har jag fått möjlighet att jobba med mig själv utan press. Förutom från mig själv vill säga. För duktig flicka-diagnosen är kvar. Jag är FÖR MYCKET känslor och när jobbet blev för känslokallt och opersonligt ledde konflikter till att jag stod utan jobb och en stor känsla av besvikelse, svek och press. Arbetet i hjärnan pågick dygnet runt, hur ska jag sälja in det, hur ska jag ordna det, var ska jag få pengarna till det osv. Plötsligt kunde jag knappt sova, minnet svek, ord tappades bort. Barnen är högljudda och ljuset är starkt. Bara låt mig sova. Jag vill faktiskt bara SOVA.<br />
Sjukskrivning för utmattning, en god väns självmord och erbjudandet om att ta över ett gym kom i stort sätt på samma gång. Självklart! Duktig flicka kan.<br />
<br />
Och jag reder mig. Inte på egen hand men med hjälp hemifrån, en bra läkare, tillämpning av det jag kan för att dra ner stressen och genom att verkligen försöka göra det som läkarna rekommenderar som det viktigaste- ha KUL.<br />
För någon som vill prestera är det fan inte lätt men jag gör det bästa jag kan.<br />
Idag har jag spenderat nästan två dagar i tystnad i min sommarstuga och först nu när jag skriver börjar jag hitta tillbaka till djupa andetag och att bara vara - INTE tänka på nästa månads projekt, nästa veckas städ, helgens måsten. Jag har en dag kvar av bara MIG. Sova, läsa, lyssna, promenera. Stänga hjärnan men aktivera kroppen. Shit vad livet är fascinerande. Inte konstigt det är så jävla svårt ibland. Just HANG IN THERE.<br />
/L<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-cYlso-JnrZg/WpWQ9cxTRQI/AAAAAAAAa94/0qCCjY5ndyUhtSL8AXVn9Ix0JMurvDA_ACEwYBhgL/s1600/50d1ba536150317a60c664203edb915e--quote-wall-decals-wall-quotes.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="236" data-original-width="236" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-cYlso-JnrZg/WpWQ9cxTRQI/AAAAAAAAa94/0qCCjY5ndyUhtSL8AXVn9Ix0JMurvDA_ACEwYBhgL/s320/50d1ba536150317a60c664203edb915e--quote-wall-decals-wall-quotes.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<strong></strong><br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-78105626741472046692017-05-25T21:51:00.000+02:002017-05-25T21:51:22.770+02:00En månad - träningsdags!Den 23 april, för en månad sedan tyckte jag att det fick räcka. Då hade jag varit deltidssjukskriven i 8 dagar. Tålamod är väl kanske inte en av mina starkaste sidor alltid... 😊 Nu har det gått lite mer än en månad sedan det inlägget och det har faktiskt gått framåt. Ett litet steg bakåt någon gång när jag tänkt att jag klarar mer än jag var redo för, men återhämtningen efter mina övertramp går fortare och fortare.
<br />
<br />
Den 6e maj genomförde jag Toughest med Isa och hennes ena bror. Jag var helt klart förberedd på att hoppa av, men till min förvåning klarade jag mer än vad jag gjorde förra året och det var som om en mental spärr försvann, som suttit i huvudet sedan mötet med min läkare i början på april. Jag <i>är</i> redo att börja träna igen, inte som förr, men BÖRJA. Och bara <i>det</i> känns underbart och jag vet att det kommer ge mer energi till resten av livet också.
<br />
Dock vill jag säga att jag inte <i>ignorerat</i> mitt problem eller lullat framför Netflix under månaden som gått. Jag har läst artiklar, forskning och böcker om stress; jag har provat hemska meditationsövningar som inte fungerat, testat någon som känts ok, jag har sovit, tagit powernaps, och jag har andats djupa andetag flera gånger varje dag. Absolut är det lite ”duktig flicka” över detta, men också en jävla anamma att jag SKA inte fastna här.
<br />
<br />
Jag har börjat se mig om efter lite andra jobb (tips mottages fortfarande gärna), skickat iväg några ansökningar och försökt fundera över vad mer jag kan tänka mig att ägna mig åt.
<br />
För någon dag sedan träffade jag några av mina ”gamla” seniorer igen. Underbart. Saknar fortfarande dem hur mycket som helst. Kanske jag skulle jobba på en träffpunkt för seniorer..., det hade jag älskat.
<br />
Ja, det är mycket tankar som går runt kring detta, men, jag känner av små tecken till bättre mående – det går långsamt - som rehabträning; men precis som kroppen blir starkare och stabilare av rehab, blir jag mer medveten och uppmärksam på mig och min kropp av det arbetet jag gör med mig själv. Jag räknar med, och kan leva med, lite bakslag, så länge jag fortsätter långsamt uppåt igen.
💪🌱<br />
<br />
/L<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-NppkshrEC7g/WSc0iu_yX4I/AAAAAAAAayU/qRlNwGsQnxMvlgWo3lP55NztSlucPuCrACLcB/s1600/img1494087807265.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="972" data-original-width="972" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-NppkshrEC7g/WSc0iu_yX4I/AAAAAAAAayU/qRlNwGsQnxMvlgWo3lP55NztSlucPuCrACLcB/s200/img1494087807265.jpg" width="200" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-pU523-cUvTc/WSc0IBNbDtI/AAAAAAAAayQ/Gpao-dmnaYM9bZm9o3hF3BvPm3XwvouFQCLcB/s1600/20170519_103820.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="150" src="https://4.bp.blogspot.com/-pU523-cUvTc/WSc0IBNbDtI/AAAAAAAAayQ/Gpao-dmnaYM9bZm9o3hF3BvPm3XwvouFQCLcB/s200/20170519_103820.jpg" width="200" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-26728129045476787452017-04-23T20:23:00.003+02:002017-04-23T20:23:43.393+02:00Frisk!Nu har jag vilat. Faktiskt har jag varit <em>jätteduktig.</em> Jag har dragit ner på arbetet, stängt mobilen och har verkligen både sovit och försökt stänga av hjärnan. Så, därför har jag nu tagit beslutet att jag är återhämtad.<br />
Jag vill faktiskt inte vila mer och känner mig nästan förnärmad när jag får kommentarer som "det går inte så fort Linda, en dag i taget". What would you know - seriöst, har DU varit i min kropp eller hjärna? Jag är frisk NU. JAG kanske kan även om inte andra kan. För jag är ju superwoman.<br />
Och självklart VILL jag att det ska vara så. Vem vill ha det så här? Det går därför knappt att <em>beskriva</em> hur frustrerande det är att när jag startat en tvätt, satt in i diskmaskinen, jobbat i två timmar och klippt gräset - inser att jag är så där jävla slut igen. Jag försöker ta djupa andetag och skaka av känslan av trötthet. Jag är fan frisk nu. Nu får det bli lite ordning igen.<br />
Men nej. Min kloka fru som på många vis hanterar detta hundra gånger bättre än jag försöker använda sig av termer jag förstår: Se det som rehab. Små steg framåt, lugna övningar och lite i taget. Och det är ju sant - men vi vet ju alla att rehab är skittråkigt. Man gör det för att man måste. <br />
-Ja, och du <em>måste</em>.<br />
Idag har jag jobbat i två timmar. Två timmar med två av de tre saker jag tycker är roligast att jobba med av allt. TRX och coaching för en grupp inom träning och hälsa. Det var inte ALLS jobbigt. Tvärt om var det precis vad jag behövde. Jag får så otroligt mycket ut av den typen av jobb. Om folk bara visste vad samtal med andra i samma eller liknande situationer kan göra, så hade vi alla varit mycket mer benägna att dela med oss av våra livserfarenheter och sorger. Jag har en tavla ovanför toaletten i min sommarstuga med en bild av två äldre kvinnor som sitter bredvid varandra. Texten lyder: "Delad glädje är dubbel glädje". På samma vis är det med våra sorger och problem. Dela med dig och bördan blir mindre. Låt någon annan hjälpa dig att bära dem och helt plötsligt känns det inte så tungt. Jag delar allt med min fru - min frustration, min maktlöshet och min heta önskan att allt var över med en fingerknäppning. Och hon lyssnar. Lösningen har bara jag, men det är tusen gånger lättare när man delat med sig. <br />
Genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv. En dag i taget säger jag till min grupp - och inser att jag måste lyssna på vad jag själv säger. Ta en dag i taget. Bänkpress 75kg ligger en bit bort tyvärr, och jag <em>kan inte</em> stressa dit. Men jag kommer dit igen. Lite i taget, med hjälp av alla er som läser och kommenterar, ni som medvetet <em>och</em> omedvetet lyfter upp mig, och ni som delar med er av era egna livssituationer och lärdomar. Jag må bli jävligt förbannad att inte jag kan "köra på som alla andra", men å andra sidan <em>har</em> jag gjort det - i många herrans år, och nu tycker kroppen att det är dags för en paus. Deal with it. En dag i taget och så plötsligt, plötsligt är jag där jag vill vara igen. Förhoppningsvis lite klokare, lite visare och lite lugnare. :)<br />
<br />
God kväll vänner. <3<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-r5xl7Zd0Koc/WPzxHiongiI/AAAAAAAAaw8/uFz4GPTINx8x71UeLjvOTYuwg4ML-qFaACLcB/s1600/innerpeace.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="264" src="https://1.bp.blogspot.com/-r5xl7Zd0Koc/WPzxHiongiI/AAAAAAAAaw8/uFz4GPTINx8x71UeLjvOTYuwg4ML-qFaACLcB/s320/innerpeace.jpg" width="320" /></a></div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-5273690256000368362017-04-15T22:24:00.001+02:002017-04-15T22:24:49.143+02:00Gör sånt som är kul
Idag har jag försökt vara här och nu hela dagen. Planen var att jogga runt sjön – långsamt, men snö den 15e april fick mig att tappa lusten. Jag vill ha vår. Sommar. Istället har jag njutit av en varm brasa och lugnet i soffan nästan hela dagen. I natt fick jag sova hela natten. Vaknade inte var tredje timme och drömde inga mardrömmar. Jätteskönt.
<br />
Jag vill inte åka härifrån, men jag ser fram emot mina två timmar av jobb imorgon.
<br />
Framför brasan med Nikon har jag försökt skriva ner så mycket jag kommer på som ger mig energi, allt från doften av barrträd en solig sommardag till svetten efter ett pyramidset i bänkpress. Jag tycker om MÅNGA saker när man börjar skriva ner dem märker jag. Tyvärr är det mycket jag inte tagit mig tid till att njuta av på ett tag.
<br />
”Du måste göra sånt som är kul”. Jo men DUH...
<br />
Det måste väl vi alla göra för att inte gå under. Och jag GÖR det jag tycker är kul – från morgon till kväll när jag jobbar och jag får jättemycket tillbaka. Rent ut sagt jävla skit att det inte räcker. Jobb/fritid – fritid/jobb. Men men, jag gör absolut ingen nytta om jag fortsätter så här så det är bara att se till att strukturera och fördela. När det är jobb är det jobb och när det är fritid är det fritid och då får jag INTE jobba. Jag har en lång fin lista över annat jag kan göra.
<br />
För många år sedan, när min mamma gick bort, skrev jag mycket. Och läste mycket. Boken ”writing to heal – A guided journal for recovering from trauma & emotional upheaval” var en av många böker jag plöjde. Det stämmer fortfarande, att skriva ner och dela med sig av sina känslor och erfarenheter har en förlösande effekt. Man är aldrig ensam, ibland kan det vara bra att bli påmind om detta lite nu och då.
<br />
<br />
Sov gott. 🐣<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-UT8O6mkCzd8/WPKA_2gL8TI/AAAAAAAAavE/3g9YlIramZ025XXGW6Za28UFs5XSHn45ACLcB/s1600/20170415_093657.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-UT8O6mkCzd8/WPKA_2gL8TI/AAAAAAAAavE/3g9YlIramZ025XXGW6Za28UFs5XSHn45ACLcB/s200/20170415_093657.jpg" width="150" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-l4qlRyIGeWE/WPKBIjoHGfI/AAAAAAAAavI/324KWNjOfX8yww8iCo1-mypzBuae6uldgCLcB/s1600/img1492276650606.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-l4qlRyIGeWE/WPKBIjoHGfI/AAAAAAAAavI/324KWNjOfX8yww8iCo1-mypzBuae6uldgCLcB/s200/img1492276650606.jpg" width="200" /></a></div>
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-36640090827074717122017-04-14T22:57:00.003+02:002017-04-14T22:57:53.122+02:00Ett sånt långt igen...Den 20e september förra året hade jag mitt 3-månaders uppföljningssamtal med min KBT-terapeut. Jag minns att jag sa att livet kändes bättre. Även om jag och ledningen på mitt jobb inte var överens så kände jag att min fokus låg på kunderna och att jag faktiskt hade riktigt mycket jobb och lite nya idéer att ta tag i. Jag berättade att jag prioriterat bort min egen träning ett tag och att vi försöker fånga upp den igen på hemmaplan, så jag kan ägna tiden på gym på mina klienter. Jag trivdes super med min utbildning inom KBT som jag vet att jag kommer ha nytta av under hela mitt verksamma yrkesliv, så man kan väl säga att det rullade på riktigt fint; roligt att jobba och SÅ mycket positiv respons tillbaka från alla runt mig. <br />
Tre månader senare hade jag min sista arbetsdag på den arbetsplatsen. Jag ”rockade båten” och beslutet att gå skilda vägar var absolut det mest hälsosamma för min del och säkerligen även för deras.
<br />
Än så länge har deras, vad jag uppfattar det som, försök att fortsätta ”göra sig av med mig” trots att vi gått skilda vägar inte lyckats och jag förundras faktiskt över att de inte har bättre saker att göra. Jag tröstar mig med lojala kunder, sanningens förmåga att nå de den berör och min tro på att alla nån gång får stå för vad de gjort.
<br />
Det blev MYCKET jobb i slutet. Jag försökte ge de kunder som gett mig sitt förtroende så många timmar som möjligt under mina sista två månader och mycket annat sattes på hold. Det funkar bra när det är en begränsad tid.
<br />
Jag hade både avslutat min utbildning, fått ny arbetsplats, ett nystartat företag och hade många nya idéer när jag den 22e december sa hejdå till det stället. Mina seniorer är det som fortfarande smärtar mig när jag tänker på dem, de har funnits med mig genom mycket i mitt liv och betytt mer för mig än vad de och till och med jag insåg. Väldigt få torsdagar går utan att någon av dem dyker upp i mitt minne.
<br />
Arbetet med mitt egna företag var redan igång. Papper var ifyllda, jag var mer påläst, marknadsföringsplaner igång och projektidéer startade. 110% satte jag igång med att jaga sponsorer, planera och sälja in hinderbaneloppet med hund till allt och alla. Med 5 månader kvar är distanserna klara, en bra summa från sponsorer insamlad och loppet fullbokat. Självklart var jag också på min nya arbetsplats och försökte synas och sälja in mig och mina kunskaper även där. Någon form av betald inkomst vore ju trevligt med barn och hus och hund. En del kunder från förra gymmet följde med och de har jag fortsatt köra med genom ytterligare två samarbeten. Ett i Helsingborg och ett i Kävlinge. På båda dessa fick jag möjligheten att återigen få göra något jag också älskar – hålla gruppträningspass.
<br />
Jag älskar verkligen det jag gör. Och jag vill fortfarande hjälpa fler, jag vill få igång min egen träning och jag vill få igång både samtalsgruppen om psykisk ohälsa och träningsgrupper baserat på problematiken som finns inom detta område. Där finns SÅ mycket kvar att göra – det är så otroligt många människor som mår dåligt och fysisk aktivitet och en möjlighet att prata och få coaching är bästa metoden.
<br />
Det säger sig själv att det är väldigt lite tid hemma och den tiden jag är hemma spenderar jag mestadels med att jobba eller tänka på jobb.
<br />
Jag är inte blind och med det jobb jag har där många av mina kunder har någon form av stressrelaterad sjukdom är mina symptom tydliga och jag har ”följt” min egen process. Kroppen är verklligen fantastisk – trots att jag är där jag är kan jag fortfarande läsa om och till och med se saker med mig själv som får mig att förundras över vad kropp och hjärna kan åstadkomma.
<br />
Min ljudkänslighet gör att folk som släpper ner stänger i golvet får onda ögat och öronproppar har börjat bli vanligare och vanligare för mig när barnen och jag är hemma samtidigt. Irritationsnivån är hög både med barnen och folk runt omkring mig. Jag trodde att jag bara tröttnat på att prata telefon och umgås en massa men det är tydligen en vanlig reaktion att isolera sig och att inte vilja ta samtal. Den senaste tiden har jag också känt mig stressad bara av att veta att jag börjar klockan 12 på dagen. Bara bokningar efter 15 har känts ok. Men väl hemma vid 20 så har jag flera gånger brutit ihop i famnen på min fru egentligen utan annan anledning än att jag bara är trött.
<br />
Träningen har jag faktiskt försökt ta upp. Men helt ärligt så orkar jag ingenting. Jag blir andfådd av att gå upp på övervåningen och de gånger jag försökt måste jag nästan lägga mig och sova efteråt.
<br />
När jag för några dagar sedan hämtade upp Nikon i Helsingborg efter att ha saknat honom i två dagar, glömde jag honom i bilen när jag var framme hemma. Kom på det innan jag nådde dörren men jag kan lugnt säga att detta var det värsta jag varit med om hittills. Den hunden är anledningen till att jag fortfarande lever och jag GLÖMDE honom i bilen. Där och då kände jag att det måste hända nåt nu – min hjärna är helt off.
<br />
Självklart tyckte min läkare det också – klart tecken på utmattning. Du måste göra sånt som är kul.
<br />
Det gör jag ju. Jag älskar att jobba.
<br />
Jag blev nästan gråtfärdig när han ville sjukskriva mig 100%.
<br />
Då DÖR jag.
<br />
Jag gick med på 50%, resten av tiden ska jag ”ta det lugnt”.
<br />
Jag är mest sur om jag ska vara ärlig. När jag skriver så känns det som att jag nästan är lite dum i huvudet, men jag har varken tid eller lust att vara trött och vila. Jag har massa idéer och vill träna både på egen hand och med mina vänner och när jag sitter här så tänker jag att det kan ju inte vara så svårt. Imorgon ska jag ”rycka upp mig”. Men jag vet också att jag tänkt så i flera veckor och varje morgon känns inget så oöverstigligt som att ta mig upp och uträtta något av det jag planerade dagen innan.
<br />
Tillsammans med Isa har jag börjat strukturera upp mina dagar. Lite regler för mig själv är satta och vi har gjort lite förändringar hemma som förhoppningsvis underlättar i mitt nya arbete, att ta hand om mig själv.
<br />
Än så länge har jag inte sagt något om min sjukskrivning. Jag försöker tänka att utmattning inte är ett tecken på att man är svag utan att man varit stark för länge. Jag har inte riktigt accepterat detta ännu. Men att ignorera mitt bristande tålamod, min överdrivna känslighet, min huvudvärk, trötthet, ljudkänslighet, min bristande ork och mitt behov av tystnad är svårtare. Jag kan tvinga mig upp tidigt och hålla igång hela dagar, och jag kan tvinga mig ut på en joggingtur eller in på ett gruppträningspass, bara jag får sova till lunch dagen efter.
<br />
Kanske han hade rätt som ville sjukskriva mig helt. ”Du tror inte att du komma jobba 100% på halva tiden”? Det hoppas ja verkligen inte att jag gör. Jag måste få prova.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-LZQAnh1CNjg/WPE2IVWSDGI/AAAAAAAAau0/QSCf9HQ9gHwzkKvhqfAOAm8iwj2e6zWkACEw/s1600/20170414_224406.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://1.bp.blogspot.com/-LZQAnh1CNjg/WPE2IVWSDGI/AAAAAAAAau0/QSCf9HQ9gHwzkKvhqfAOAm8iwj2e6zWkACEw/s200/20170414_224406.png" width="195" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Jag älskar att jobba, utan det dör jag lite inombords och bara tanken att inte jobba alls stressar mig mer än tanken att jobba mindre. Jag vet att jag har det bästa stödet jag kan få från min fru, hon kommer stänga min dator, ta telefonen ifrån mig och ge mig all den hjälp med strukturering som jag behöver. Min saga. För bra för att vara sann men ändå är hon här varje dag jag bryter ihop och måste börja om. Jag önskar alla fick känna på det jag får när jag kommer hem om dagarna. Inte bara Nikon ger mig villkorslös kärlek.
<br />
Och jag kan pladdra på om det hur länge som helst, men det finns kärleksromaner och Allersnoveller för sånt. Jag försöker vara lite konkret istället.
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Qjy4Nj6hXxg/WPE1YNU36vI/AAAAAAAAauw/GiPZLr9pFFoKwdJQK6ez2t9f2VMJMjjmgCEw/s1600/20170414_224119.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="123" src="https://2.bp.blogspot.com/-Qjy4Nj6hXxg/WPE1YNU36vI/AAAAAAAAauw/GiPZLr9pFFoKwdJQK6ez2t9f2VMJMjjmgCEw/s200/20170414_224119.png" width="200" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
De första stegen mot acceptans – säg nej till nya projekt. Sluta lägga tid/energi på de/det som inte vill ha hjälp/måste trugas. Gör lite i taget – inte allt på en gång. Sänk mina krav på mig själv (det trodde jag ju var gjort för något år sedan men obviously not så vi tar tag i det igen). Låta kroppen bestämma dagsformen, inte hjärnan – den är just nu stupid as shit och helt opålitlig.
<br />
Jag börjar där – lite i taget. Och jag antar att fortsättning följer.
<br />
<br />
Glad påsk alla.
<br />
* * *<br />
<br />
<br />
<br />Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-43484206813083121392016-12-22T21:10:00.004+01:002016-12-22T21:10:40.738+01:00Nu behöver jag skolkaNu behöver jag skolka. Skolka från livet, från alla "jag måste", alla "jag borde", från det sociala samspelet och från vardagens verklighet.<br />
Jag är så glad att jag vuxit till mig. Jag inser att det faktiskt är OK att ta min tid för <em>mig</em>. Jag är inte egoistisk, tvärt om. För att finnas för andra måste du ta hand om dig själv. Vem kan förvänta sig att du ska orka ta hand om någon annan om du struntar i dig själv? Så många av oss har glömt hur viktiga vi själva är - jag själv inkluderat, och vi vet sällan vad vi egentligen behöver för att ladda upp batterierna. Jag har hittat mina laddningsstationer. När energin börjar sina, känslorna har gått på högvarv och tiden har rusat ifrån mig då gör jag vad jag kan för att docka till vid en av mina depåer för uppladdning. Ibland behövs tio minuter ibland behövs dagar. Jag lägger ingen värdering i hur mycket energi som försvunnit, varför, eller hur mycket tid jag behöver för påfyllning - jag gör det för att jag VET att jag blir en bättre människa för mig själv, familjen och alla runt omkring mig om jag har energin som behövs. Vad behöver du för att må bra? Vad behöver du för att vara ditt bästa jag? Ger du dig själv detta utan dåligt samvete? <br />
<br />
<br />
De senaste dagarna känner jag mig överöst av kärlek, omtanke, lyckönskningar och värme. Det är en sån KLYCHA så jag vill nästan skriva en BOK, men det är såååå sant, vad kärlek kan göra med själen. Jag hade kunnat skriva ner hundratals små, små händelser de senaste dagarna som är så triviala att man kan gapskratta och ändå har dessa ömsom fått mig att skratta, ömsom fått mig att gråta av glädje. Jag ÄR soft - f_ing proud of it too, och jag trivs med att visa andra att de är fina människor. Det gör MIG glad.<br />
Idag kom en gammal PT-kund fram till mig och sa - "Ändra dig inte. Du är bra". Sex små ord som gjorde min dag. Antagligen minns han knappt att han sa dem. Men jag minns, och de lyfter mig.<br />
<br />
Det var sista dagen på mitt "andra hem" idag. Att vända blad, gå vidare, starta nytt kapitel och allt vad det heter är något jag fortfarande får jobba på. Jag är kvar länge på platser för att jag trivs och känner mig hemma, men som en av mina kloka seniorer sa idag: "allt är föränderligt" och det är dags att gå vidare. Jag har många idéer, planer, drömmar och visioner - allt som varit tar jag med mig och allt som dyker upp omfamnas. Om jag framöver gör allt med kärlek och med det bästa i tanken för alla, så kan inget bli fel.<br />
Så, världen - bring it on!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/--30s1nDI0_E/WFwyDxl5yZI/AAAAAAAAaqU/BMG3FnF6b48hgf8GxA47EV3wzt8Mw4oyQCLcB/s1600/vaggord-livet-ar-som-en-bok.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/--30s1nDI0_E/WFwyDxl5yZI/AAAAAAAAaqU/BMG3FnF6b48hgf8GxA47EV3wzt8Mw4oyQCLcB/s320/vaggord-livet-ar-som-en-bok.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-35427596265065031202016-10-18T14:47:00.002+02:002016-10-18T14:48:41.516+02:00Stå upp för dig själv - ska det vara så svårt?<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
På min ena axel har jag tre envisa
typer som konstant försöker ta över mina tankar;
prestationsfanatikern, självföraktaren och den likgiltige. På den
andra axeln sitter min absolut bästa vän och kämpar för att
överrösta de tre sluga ligistrarna. I en 3 mot 1-situation är det
inte konstigt att min bästis måste upp och hämta luft ibland. Och
då får de tre härja fritt. De är duktiga på att härja och sätter
griller i huvudet på mig och får mig att ifrågasätta allt från
mina närmaste, till världen i sin helhet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Känslan av att inte vara uppskattad på
ett ställe, otillräcklig på ett annat och ovillig på det tredje
äter upp mig och jag försöker verkligen ta till mig och lägga på
minnet allt positivt som sker omkring mig för att orka kämpa
vidare. Ibland vill jag och ibland vill jag inte därför blir jag så glad varje gång jag läser en väns, en bekants eller en okänds blogg om deras resa inom psykisk ohälsa. Inte för att de mår eller har mått dåligt utan för att de <em>vågar</em> prata om det.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Få människor har det så jävla bra som Facebook får oss att tro, och ju mer <em>verklighet</em> som kommer upp till ytan desto mer mänskliga kan vi människor visa att vi är. Det ska vara ok att säga stopp, jag orkar inte mer, jag behöver hjälp, jag känner mig utnyttjad, ensam, ledsen, trött. I mina ögon är det ett tecken på styrka att våga visa sig svag, våga erkänna att man inte har alla svar. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det tog mig fyra år innan jag vågade lämna min fasta anställning på industri. Jag trivdes bra under mina första fem år, jag tjänade bra, hade en bra rutin, hade inte hittat mitt "kall" så went with the flow, gjorde exakt samma sak dag ut och dag in men till slut såg jag inte längre en mening med det jag gjorde. Under ytterligare fyra år stannade jag - för "man" lämnar inte bara så, "man" säger inte upp sig från en fast tjänst, "man" ska vara glad "man" har jobb nu för tiden, "man" hit och "man" dit.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mycket kritik fick jag men jag gjorde som <em>jag</em> ville - det är <em>mitt</em> liv och ingen annans.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag hittade det jag brinner för, att hjälpa andra att förstå fördelarna och glädjen av fysisk aktivitet. Att jag sänkte min månadslön med mellan tre till femtusen per månad var då ett litet pris att betala för att gå till jobb med glädje istället för att gråta inlåst på en toalett för att jag tappat min mening.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag känner fortfarande samma kärlek till mitt <em>yrke</em> men jag börjar också förstå varför ruljangsen är så stor och varför kollegor kommer och går fortare än jag hinner blinka. Nu har jag ett ansvar för familj och två små barn och kan inte längre rycka på axlarna och tänka "jag får väl se hur nästa månadslön ser ut" - jag, och alla som ansvarar för någon mer än sig själva behöver en <em>trygghet</em>. Anställningsvillkor för personliga tränare har varit på tapeten under många år men än så länge har inget förändras. År 2002 skrev DN en artikel där en ombudsman för handelstjänstemannaförbundet uttryckte sig enligt följande:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"Det låter som om det kan vara en felaktig anställningsform, det verkar vansinnigt att man bara får betalt när man har en kund inbokad. Det känns som om det finns ett antal tveksamheter där. Det kan vara värt att titta närmare på." </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
År 2002...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Likaså har grundaren av gymbusiness.se tillsammans med hälsogurun Martin Bach skrivit en artikel om de dåliga anställningsvillkoren för personliga tränare - du kan läsa den i sin helhet <a href="http://www.gymbusiness.se/index.php/kunskap/personlig-traening/item/165-daliga-anstallningsvillkor-for-en-pt.html" target="_blank">här</a>, men inget har hittills förändras. </div>
Jag hade "tur" som skapade ett namn och ett kontaktnät genom att jobba i receptionen på det gym där jag är verksam, och kunde därefter fasa ut detta mer och mer tills jag kände mig relativt lugn på inkomsten som personlig tränare. Du har ju nämligen ingen lön förutom just den timmen du har med dina kunder så det gäller att du har tillräckligt. Du måste helt själv få tag i dessa kunder, få dem att inse de enorma fördelar de får av att jobba med en PT, sälja timmarna, planera tiden, upplägget, träningen för kunden, boka in tiderna, hantera avbokningar och ombokningar - allt på din fritid - utan lön. Vissa gym ger dig betalt för de samtal/konsultationer du har med potentiella kunder men andra förväntar sig bara att du ska hålla dessa samtal utan lön för att det är DU som vill sälja.<br />
Timlönen för de timmar du har med kunden ligger på de flesta ställen mellan 130 upp till 210kr där gymkedjorna vid försäljning av timmarna tar mellan 500 och 900 för samma timme. Den tid du förväntas vara på gymmet för att synas, det du gör för att marknadsföra dig, får du också göra på obetald tid. Att inte kunna ta semester på sommaren var för mig inget problem i början, jag hade ju receptionen och fick därför betald semester, men som personlig tränare har man ingen sådan; så antingen tar jag mig tid till lite sommar med barnen <em>utan</em> lön eller så fortsätter jag helt enkelt att jobba utan ledighet.<br />
Och så ifrågasätter man varför gymmens personliga tränare inte stannar så länge? De flesta av oss drivs definitivt av något annat än pengar men jag ifrågasätter verkligen inte de som väljer en trygg fast tjänst med en säker summa som kommer in varje månad jämfört med den ovissa framtidsbild som en personlig tränare har.<br />
Pressen även på andra roller inom vår bransch är för hög, det kan inte vara så enkelt att bara folk med <em>för mycket</em> hjärta och <em>för</em> höga prestationskrav på sig själva söker sig till gymbranschen. Branschen är helt enkelt extremt dålig på att ta hand om sina anställda. Utmattningssyndrom, ångest, sjukskrivningar... någonstans måste de som styr vakna och visa sin medmänsklighet. De anställda ska inte behöva säga upp sig för att bli friska, företagen ska ta hand om dem, visa att de gör allt de kan för att du ska må bättre, för du är en värdefull tillgång för deras företag. Det borde vara lika högt prioriterat inom gymvärlden, vården och skolan som det är på andra ställen. Jag får själv dåligt samvete för hur branschen behandlar människor med sådan nonchalans - det finns nya stjärnor att hitta - istället för att ta hand om de som redan hittats och trivs. <br />
Jag ser detta jagande efter perfektion även hos mina kunder, det styr deras liv - jagandet efter den perfekta vikten, perfekta kroppen, bästa kosthållningen, nästa maxvikt, finaste magen. Lägg detta på deras jakt efter att prestera på jobb, hinna baka med barnen, hämta och lämna på aktiviteter, ta hand om sig själva och sin relation, så ser vi tydligt att vi aldrig andas. Det är så mycket jagande att vi aldrig har möjlighet att stanna upp och känna efter.<br />
Njuta, <em>vara</em>.<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns säkert branscher/arbetsplatser som jag inte nämnt där "man" inte sköter om sina anställda och självklart vill jag att alla arbetsplatser ska börja fokusera på och hjälpa sin personal att känna sig viktig, uppskattad, belastad med en rimlig arbetsbörda, omtyckt och viktig. Jag pratar bara från egen erfarenhet av det som finns runt mig, men för alla människor på ALLA arbetsplatser - mer stöd mer välvilja, mer mänskligt värde.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det du ger kommer tillbaka.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kärlek,</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Linda</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6yrLmLaQrU8/WAYZcQGDkMI/AAAAAAAAakM/uerdXT5D_oMQz-3SJLuJ-f9w5zq82g65QCLcB/s1600/Self-Love-Quotes-30.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-6yrLmLaQrU8/WAYZcQGDkMI/AAAAAAAAakM/uerdXT5D_oMQz-3SJLuJ-f9w5zq82g65QCLcB/s320/Self-Love-Quotes-30.jpg" width="211" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-86520203900833902962016-06-16T20:09:00.002+02:002016-06-16T20:09:18.829+02:00Lev,skratta, älskaTidigare idag fick jag bekräftat att jag i alla fall har påverkat <em>en</em> person med min livshistoria här på bloggen och det har lyft mig inombords resten av dagen. Ny energi kom till mig för att hålla igång mitt skrivande trots alla andra saker jag vill och ibland <em>måste</em> göra.<br />
Tiden går så fort - imorgon har jag till och med mitt sista möte med min terapeut som anser mig vara frisk, förberedd och redo för livets med-och motgångar. Känns lite otäckt samtidigt som jag känner att hon har rätt. Jag kommer aldrig känna mig fullärd men jag har verktyg och redskap i min ryggsäck som jag inte haft innan och de kommer räcka länge. Tänk vilken resa jag gjort sedan augusti förra året. Resan kommer fortsätta med både backar och dalar men jag känner ändå att jag helt plötsligt har en grund att stå på som består av lite starkare material än det gjorde vid denna tiden förra året.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-DHngAMxzktk/V2LitK0B5zI/AAAAAAAAae8/FzFfiitB1v4HJTVaeoGmI7mwmfbdFte6ACLcB/s1600/20160420_103448.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://3.bp.blogspot.com/-DHngAMxzktk/V2LitK0B5zI/AAAAAAAAae8/FzFfiitB1v4HJTVaeoGmI7mwmfbdFte6ACLcB/s200/20160420_103448.jpg" width="112" /></a></div>
För fyra år och tre dagar sedan föll mitt liv i spillror med en skilsmässa som jag då trodde skulle vara min, och nästan <em>hela jordens</em>, undergång. Nu, fyra år senare har jag träffat den jag hela tiden var menad att leva mitt liv med, och jag har tagit itu med demoner som följt mig sedan 1996. När jag tänker på det känns det fortfarande helt orimligt - både att det bara gått 4 år sedan skilsmässan men också att 20 år av skuldkänslor och dåligt samvete äntligen är färdigbearbetade. Jag fastnar fortfarande i "jag borde ha", "jag skulle gjort" ibland, men försöker då påminna mig själv om att jag <em>är</em> bra nog och jag <em>gör</em> verkligen mitt bästa. Den typen av bekräftelse jag får av kunder, kollegor och passdeltagare är då verkligen helt priceless.<i class="_4ay8">💕</i><br />
<br />
<br />
Den senaste veckan måste jag erkänna att min ångest över att lämna Nikon och åka över till San Francisco har ökat extremt. Så löjligt, det vet jag, men om han bara förstått när jag sagt "nu kommer jag och hämtar dig om en vecka igen" så hade det känts så mycket bättre. Så säger vi till barnen och de förstår att vi återvänder, men i mitt huvud ser Nikon bara hur jag <em>lämnar honom</em> och jag har så svårt med denna tanken. <br />
Självklart ser jag fram emot resan - det var många år sedan jag var utomlands och nu ska jag få chansen att visa min fru runt i staden som jag tycker så mycket om. Det <em>kommer</em> bli <em>underbart</em>.<br />
<br />
Mina kunder har fått läxor - jag ska försöka släppa kontrollen och låta dem ta eget ansvar över träning och kost i 10 dagar. Om ni läser här - GÖR ER LÄXA! Prov kommer! ;)<br />
Det kommer gå fint det också. Faktiskt är det så att världen står inte och faller på att jag är borta. Så det så. Jag må vara bra, men inte oumbärlig. :)<br />
<br />
Så, fram tills jag är tillbaka - live för dagen, laugh så mycket du bara kan, och love villkorslöst.<br />
<br />
/Linda<br />
<br />
<br />
<br />
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8599825097002066482.post-10064804540863460022016-05-21T20:53:00.000+02:002016-05-21T20:53:06.114+02:00Det händer ALDRIG något...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
... när man lullar runt i sin bekvämlighetszon. Det ÄR verkligen inte så förbannat svårt, och så är det ändå så förbannat svårt.<br />
Toughest är över för i år och det är dags för mig att sätta nya mål. Mitt fokus detta året var att få andra att inse hur mycket man faktiskt klarar om man VILL och jag är så stolt över de som gav sig in i den stora utmaningen tillsammans med mig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-L9EcUkZj39E/V0Cpcb9gxuI/AAAAAAAAaeM/NA5Wb56xJp8hibPfa8Rhz2U6IpWIVWZgQCLcB/s1600/SC20130707-004243-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="224" src="https://1.bp.blogspot.com/-L9EcUkZj39E/V0Cpcb9gxuI/AAAAAAAAaeM/NA5Wb56xJp8hibPfa8Rhz2U6IpWIVWZgQCLcB/s320/SC20130707-004243-1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Själv tog jag mig igenom vattenslidehindret vilket var en prestation som jag inte ens hade räknat med eller ens funderat att satsa på från början - så även jag gick utanför min zon och gav mig i kast med något som skrämde mig. Det är fantastiskt vad man kan göra både med hjälp av sin egen vilja men också med hjälp av rätt människor omkring sig. <br />
<br />
Den senaste tiden har känts tuff. All fokus har legat på Toughest och efter kändes det som att nu kan jag andas ut, känna och bara vara. Det är fasen inte alltid det är så jäkla bra att få den chansen kan jag tala om - som jag skrev förra gången så kan verkligen något som bara är TANKAR, sätta riktiga käppar i hjulet för ditt mående och dina prestationer. <br />
Jag har inte velat prestera och då <em>blir</em> det verkligen ingen prestation. När inte hjärtat är med så går det inte. Jag sa det till en av mina kunder senast idag - om du vet att du måste göra något eller säga något för att du ska må bättre - vad kan då possibly hindra dig? Om du inte gillar situationen du är i - gör något åt den. NÅGOT kan man alltid göra. Så jag tog tag i konflikten, sa min mening på ett neutralt sätt och oavsett vad det i slutändan <em>ger</em> så mår jag bättre. Det gnager inte i mig och det äter inte upp mig inifrån längre.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-loDTEHT20-A/V0Ck_JKgoZI/AAAAAAAAad0/OM2Fj21V2R0eSWJ_vu53xz-zF4sOJeRDgCLcB/s1600/SC20130126-141327.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://4.bp.blogspot.com/-loDTEHT20-A/V0Ck_JKgoZI/AAAAAAAAad0/OM2Fj21V2R0eSWJ_vu53xz-zF4sOJeRDgCLcB/s1600/SC20130126-141327.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="167" src="https://4.bp.blogspot.com/-loDTEHT20-A/V0Ck_JKgoZI/AAAAAAAAad0/OM2Fj21V2R0eSWJ_vu53xz-zF4sOJeRDgCLcB/s320/SC20130126-141327.png" width="320" /></a><br />
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-loDTEHT20-A/V0Ck_JKgoZI/AAAAAAAAad0/OM2Fj21V2R0eSWJ_vu53xz-zF4sOJeRDgCLcB/s1600/SC20130126-141327.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"> </a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Inom mig märker jag att hjärnan smider en massa planer. Jag är så TRÖTT! :) Men jag vet också att jag behöver låta huvudet sortera och möblera, mina mål och mina tillvägagångssätt måste struktureras och alla mina "jag vill", "jag vill", "jag vill" måste läggas i ordning. Jag KAN ju inte göra allt på en gång även om jag vill. Jag vill verkligen NJUTA av denna sommaren. Min första sommar där jag inte behöver kämpa med det förflutna utan där jag kan vara här och nu - njuta, lära, vara.<br />
<br />
Tänk vilken SOMMAR jag ska ha. Hoppas Er blir lika underbar.<br />
<br />
/L<br />
<br />
<br />
</div>
Linda Nygrenhttp://www.blogger.com/profile/06090031069051775041noreply@blogger.com0