Dagens bakslag

Denna dagen började bra. Två underbara PT-kunder som inspirerade mig redan klockan 7.45 en söndags morgon. Bästa starten. Sedan låter jag, trots allt jag lärt mig, ett mail från en chef dra ner mitt humör och starta min värmeplatta för ilskan inombords. Min terapeuts ord upprepas i huvudet - gynnar detta mig, gynnar detta mig...? Nej så klart INTE, men det finns två saker jag verkligen ogillar inom arbetslivet och det är att inte bli uppskattad och att bli utnyttjad. Jag är stolt över det engagemang jag ger i allt jag gör och besvikelsen när någon inte ser eller väljer att inte uppskatta det jag gör är extremt hög. Ni anar inte hur många gånger jag i ren ilska sagt upp mig i mitt huvud - men som sagt - gynnar detta mig i slutändan? Not so much.

Så, jag väljer just nu att använda den adrenalin min ilska gett upphov till genom att köra ett svettigt träningspass. Gynnar det mig i längden? - hell yes. Screw you.

Satsa på att bli kändis

Jag blev nyligen intervjuad av två studenter som läser strategi och varumärke på Lunds Universitet, och de hade tydligen uppfattningen att jag hade ett starkt personligt varumärke. De frågade en hel del om vilka sociala medier jag använder mig av i min yrkesroll och hur jag tänker kring mina val. De ställde också frågan om hur många som följer/läser min blogg och jag fick vara ärlig- jag har verkligen INGEN aning... Är det viktigt tänkte jag?Jag svarade något i stil med att om så bara EN person låter bli att ta självmord efter att ha läst min livshistoria på bloggen eller något av mina andra inlägg som fokuserar på livets glädjeämnen så räcker det. Men de fick mig att tänka, kanske det har betydelse ändå. Jag vill ju nå ut till så många som möjligt med budskapet att det GÅR. Du kan överleva sorgen av att förlora någon som står dig nära, du kan må bra trots depression, du kan nå dina mål om du verkligen vill, och även om det känns mörkt och meningslöst ibland så KAN du känna glädje igen. Det räcker att jag hjälper en person för att vara nöjd, men kan jag hjälpa fler så säger jag inte nej.
"Men, tänk om du blir så känd och inte har tid att hjälpa alla?" "Eh...jo men såatteeee... Om det händer får jag väl dra ner på tiden med familjen".
Risken att jag ska behöva genomföra det känns extremt liten så jag vågade mig på att skoja lite.

Men, jag gick faktiskt in och kollade lite statistik och det var riktigt fascinerande att se antalet läsare på mina olika inlägg här på bloggen... Kanske det här med överskriften gör att bloggen blir besökt? "En vanlig tisdag" verkar få mindre klick än "Tiden före mammas död". Jag borde kanske lägga krutet på en sensationell rubrik. OM jag nu är ute efter att bli kändis.

Nog om det.
Förra veckan gjorde jag min andra tatuering av tre. Jag valde det jag mest behöver höra de gånger jag vill hjälpa, göra eller vara mer än vad jag klarar av.

Vad skulle  ditt mantra vara?

Tankar

Jag vill att du som läser ska tänka på något - precis vad som helst – utom en rosa elefant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild från clipartonline.net

 

 

 

Hur gick det?

Jag gissar att de flesta direkt fick upp en bild på en rosa elefant oavsett om det var meningen eller inte. Det här med tankar är verkligen helt fascinerande. En människa som är fri från psykisk ohälsa märker inte av dem på samma sätt även om de finns där. Alla människor tänker. Någonstans mellan 65-80.000 tankar om dagen dyker upp i vårt huvud. För någon som inte mår bra kan tänkandet ställa till mer än det gör nytta. De kan kräva en hel del arbete bara för att göra sig själv medveten om att man HAR tankarna och sen faktiskt våga jobba med dem. Till skillnad från att t.ex. välja att röra på sig eller välja att sitta helt still så kan vi inte välja att inte tänka. Ibland är det enkla tankar som ”titta där kom en likadan bil som jag har” och där tar tanken slut. Men, ibland är det längre tankemönster av först en olusttanke, ”Tänk om han/hon inte älskar mig längre”, följt av tröstetankar som ”nej, men det är väl klart att han/hon gör. Nu nojjar du”.

För oss som hamnar i en ond spiral av olustttankar följt av tröstetankar kan det vara svårt att bryta mönstret av grubblandet/ältandet. Vi är helt enkelt fast i spiralen och den intelligens vi vanligtvis har försvinner gärna rätt ut genom fönstret.

Jag kan detta för jag har verkligen varit, och ÄR fortfarande ibland, väldigt aktiv i mitt grubblande. Jag minns speciellt en händelse av tankar som tydligt visar hur nedsatt intelligensen blir när man är långt nere i spiralen. Långt ner i "dumstruten" som min terapeut brukar säga. :) Jag kommer hem en solig eftermiddag efter jobb och min dåvarande fru står i trädgården och pratar med grannen på andra sidan häcken. Hon ser mig och ler och säger hej. Hur normalt som helst. Han nickar och hälsar han också.

Mina tankar: ”Det var ju ett verkligt kärleksfullt bemötande när man inte setts på hela dagen – not”, ”fast hon behöver ju inte tokavbryta sitt samtal bara för att jag kommer”, ”men lite mer glädje för att jag kommer hem vore ju trevligt”, ”men de kanske är mitt i ett viktigt samtal”, ”men hur viktigt kan ett samtal med en granne vara”, ”hon kanske inte älskar mig längre”, ”de kanske har en relation som de döljer för mig”, ”hon kanske vill skilja sig och vara med honom istället”.

När jag läser tankarna nu så kan jag himla med ögonen över hur tankarna tog över min intelligens och grävde ner mig mer och mer i den depression som jag befann mig i, och jag kan se orimligheten i tankegången, men då – då var jag säker på att tankarna hade rätt.

Vissa människor har helt sunda tankemönster, de behöver inte fundera så mycket och behöver inte förändra sina tankemönster – de är redan sunda och riskerar inte den brist på intelligens som min tankegång ovan hade. Om en negativ tanke dyker upp avfärdas den och så är det inte mer med det. Vi andra har fullt sjå att samtala med oss själva fram och tillbaka, fram och tillbaka - vi kan behöva jobba med våra. Det är inte roligt och inte lätt, men det går.

För er som vill så får ni därför en start av mig, bli medveten om de tankar du har. Jag har själv aldrig skrivit upp dem fysiskt på papper utan bara noterat dem i huvudet, men för vissa är det bäst med papper och penna för att synliggöra problematiken i tankarna. Bestäm en tidsperiod då du ska notera dina tankar. Är de oftast negativa eller positiva? Olustiga, tröstande?

Vet man inte vilka tankar man har så kan man inte förändra dem.

Med önskan om en fortsatt trevlig vecka,

/L