torsdag 19 september 2013

Plankan


 
























Efter dagens två av fem pass är det dags för lite soffhäng innan det bär av till Nordic Wellness igen. Grit för min egen skull och därefter underbara PT-kunder. Jag passar på att dela med mig lite av nya intryck...

Eventdagen med The Academy var ett härligt motivationslyft även om jag just nu innehar extremt mycket motivation på egen hand. Fortfarande kan jag tycka det är så fruktansvärt häftigt att det finns SÅ mycket att lära sig om kroppens funktioner - och ju mer man lär sig desto mer finns det.
På väg in - tredimensionellt tänkande i träning och stretch. Där fick man lite att tänka på faktiskt.




 


















Anna går igenom trepunktshållningen, något jag tänkte plocka upp även här i bloggen efter lite förfrågningar kring plankan.
Plankan är en ganska vanlig övning som många gör, men som många tyvärr gör fel. Eller ibland kanske inte direkt fel, men inte heller för bästa möjliga resultat. Lite tips kommer här:
De tre vanligaste felen (bilden tagen från Muscle & motion) är:
*Rumpan och överkroppen är för långt upp, ganska lite effekt av själva övningen och du kan nog stå i plankan ganska så länge.
*Rumpa och axlar är "kvar där uppe" men man "tappar" magen. Man svankar alldeles för mycket och belastar kotorna i ländryggen.
* Man har "tappat" allt utom axlarna. Skulderblanden är ihoptrycka och återigen har du ett farligt tryck på kotorna i ländryggen.
















En korrekt utförd planka är svår - dock kan du anpassa den efter din egen nivå vilket gör den till en övning som passar de flesta. Dessutom kan den utföras ÖVERALLT!
Är man precis i starten på att bygga upp sin bålstyrka kan man börja med att t.ex. utföra övningen på knä. När man känner att man är redo att flytta bak vikten på tårna har vi här de 4 sakerna vi ska tänka på vid utförandet (gäller så klart även när man står på knäna):
*axlarna ska vara placerade precis över armbågarna. För långt bak gör a) övningen svårare b) risken större att man "tappar" magen och belastar länden. För långt fram ökar trycket onödigt på axlarna.
*skulderbladen ska vara i sin naturliga position, dvs inte ihoptryckta, vilket är lätt hänt om man börjar bli trött/saknar styrkan. Tänk dig att du har en citron mellan skulderbladen, börjar det droppa saft är du fel på det och skulderbladen håller på att gå ihop! :)
*Hälarna (om du står på tå) ska tryckas bakåt så din kropp blir så lång och rak som möjligt.
*Magen ska vara spänd, tänk dig att naveln ska dras igenom kroppen och ut på ovansidan.

Ett bra sätt att kolla så man inte har rumpan för långt upp eller för långt ner är att testa just trepunktshållningen. Lägg en pinne på ryggen - baksidan av huvudet ska nudda pinnen, man ska känna den i ryggen mellan skulderblanden och man ska känna den på rumpan. Ett litet "hål" ska finnas längst ner på ryggen då ryggradens naturliga kurvatur skapar en liten glipa här.
Blev det jobbigare? GÖTT! :) love love!
Det viktigaste är att bara hålla positition tills man känner att tröttheten kommer och man, som tidigare nämnts, "tappar ryggen". Gå ner på knä och fortsätt där tills det brinner fint i magmusklerna!
Whoop whoop!



Sist men inte minst, delar vi en bild på min stora kärlek. Även han får faktiskt träna lite balans med mig då och då. Djur behöver också lite träning... :) Nikon har nu lyckats stå ganska länge på gúngan, och ja - jag GUNGAR faktiskt den också även om vi började med att bara stå. Hans träning måste också utvecklas.
Dessutom blir man trött av den så man sover gott bland mattes alla papper när hon sen sitter och PT-planerar.















Ha en härlig torsdag alla så hörs vi snart igen.
/L

måndag 9 september 2013

Grytåsa

Jo, så lugn och harmonisk blev den inte. Blev till att hoppa in på jobb, men det gör inget, var rätt sugen på att jobba ändå faktiskt. J Spenderat en underbar morgon med skrutten i Grytåsa och dessutom hunnit med att ge honom årets enda riktiga bad – med schampo. Bada shibor ska inte vara lätt, som på denna video. Som tur är så är denna hund så väluppfostrad så han står bara stilla tills jag är klar och sen när jag släpper honom ute så blir det värsta skottspolen, runt, runt, runt och en massa skakningar. Sen är det hela över. Förutom de blickarna jag nu får när han ligger på golvet och slickar sig ”ren”…. J Livet utan skrutt vore verkligen inte hälften så givande. <3

Bjuder på lite bilder från Grytåsa.




 
Och på lite annat :)

 

Good morning


”Linda, jag tänker ta tid den här helgen till reflektion.” Kloka ord från fredagens sista PT-kund, och nu sitter jag här och tänker att det kanske inte är en så dum idé för mig heller. Jag närmar mig ett avslut med många kunder som haft alla sina timmar, och jag börjar inse att den där ”högen” som jag alltid känner jag måste beta av, den ska faktiskt alltid finnas där, annars skulle det vara ett tecken på att jag inte HAR några kunder, och dit vill jag ju absolut aldrig komma. Den högen ska regelbundet minskas/ökas, -när ett pass är gjort ska timmen utvärderas och nästa ska planeras – när DEN timmen i sin tur är avklarad placeras den återigen i högen för utvärdering och planering… Min så att säga egenvalda neverending story och stressa över något som alltid är där är ju fruktansvärt onödigt.

Jag har fått lägga mycket fokus på rörlighet i min verksamhet den sista tiden. En spännande utmaning för mig som är lite överrörlig i de flesta leder och mer eller mindre kan strunta i mycket av rörlighetsträningen själv. Visserligen GÖR jag en del, men fördjupning på detta planet har varit som att bita lite i en smaskig god tårta man inte fått smaka på på länge… J

Ja, jag vet att jag är konstig…

Jag jämförde min ”fascination” av folks skador och åkommor när jag fick hjälp av en kompis med ett tydligen ganska intressant och spännande virus på min dator. Där var samma glöd för det okända och nya där som jag har när folk kommer med nya skador och problem till mig… Kontentan av mitt pladder är att jag är inte ensam om att vara lite galen och konstig.

Jag ville bara ha det sagt.

Så – till saken, Goodmornings, en övning jag själv också börjat köra en del för att stärka min extremt svaga ländrygg inför mitt marklyft på 100kg, är för de som har en stram sätesmuskulatur eller baksida lår en svår övning. Jag använder mig av Amits bilder (Muscle and motion) för han är extremt duktig att visa det tydligt.

 
 
 
 
 
 
 
Den vänstra visar när det helt enkelt inte går – ryggen böjer sig, bäckenet tiltas. Den högra hur det SKA vara. För att underlätta lite för baksidan kan man placera hälarna på exempelvis en bräda för att komma upp lite med baksidan av benen och plocka ”bort” lite av töjningen. Du kan så klart göra samma sak genom att höja upp framsidan av foten för att ÖKA belastningen och sträckningen av baksidan. Det sistnämnda är kanske dock inte lika nödvändigt som det första J

Resten av helgen ska nu, tack vare det omedvetna rådet från min PT-kund, användas till reflektion och kontemplation. Jag ser en lugn och harmonisk söndag framför mig.