”Linda, jag tänker ta tid den här helgen till reflektion.”
Kloka ord från fredagens sista PT-kund, och nu sitter jag här och tänker att
det kanske inte är en så dum idé för mig heller. Jag närmar mig ett avslut med
många kunder som haft alla sina timmar, och jag börjar inse att den där ”högen”
som jag alltid känner jag måste beta av, den ska faktiskt alltid finnas där,
annars skulle det vara ett tecken på att jag inte HAR några kunder, och dit
vill jag ju absolut aldrig komma. Den högen ska regelbundet minskas/ökas, -när
ett pass är gjort ska timmen utvärderas och nästa ska planeras – när DEN timmen
i sin tur är avklarad placeras den återigen i högen för utvärdering och
planering… Min så att säga egenvalda neverending story och stressa över något
som alltid är där är ju fruktansvärt onödigt.
Jag har fått lägga mycket fokus på rörlighet i min
verksamhet den sista tiden. En spännande utmaning för mig som är lite
överrörlig i de flesta leder och mer eller mindre kan strunta i mycket av
rörlighetsträningen själv. Visserligen GÖR jag en del, men fördjupning på detta
planet har varit som att bita lite i en smaskig god tårta man inte fått smaka
på på länge… J
Ja, jag vet att jag är konstig…
Jag jämförde min ”fascination” av folks skador och åkommor
när jag fick hjälp av en kompis med ett tydligen ganska intressant och
spännande virus på min dator. Där var samma glöd för det okända och nya där som
jag har när folk kommer med nya skador och problem till mig… Kontentan av mitt
pladder är att jag är inte ensam om att vara lite galen och konstig.
Jag ville bara ha det sagt.
Så – till saken, Goodmornings, en övning jag själv också
börjat köra en del för att stärka min extremt svaga ländrygg inför mitt
marklyft på 100kg, är för de som har en stram sätesmuskulatur eller baksida lår
en svår övning. Jag använder mig av Amits bilder (Muscle and motion) för han är
extremt duktig att visa det tydligt.
Den vänstra visar när det helt enkelt inte går – ryggen
böjer sig, bäckenet tiltas. Den högra hur det SKA vara. För att underlätta lite
för baksidan kan man placera hälarna på exempelvis en bräda för att komma upp
lite med baksidan av benen och plocka ”bort” lite av töjningen. Du kan så klart
göra samma sak genom att höja upp framsidan av foten för att ÖKA belastningen
och sträckningen av baksidan. Det sistnämnda är kanske dock inte lika
nödvändigt som det första J
Resten av helgen ska nu, tack vare det omedvetna rådet från
min PT-kund, användas till reflektion och kontemplation. Jag ser en lugn och
harmonisk söndag framför mig.
Kontemplation är en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga, jag visste inte du var religiös.
SvaraRadera