lördag 21 maj 2016

Det händer ALDRIG något...

 
... när man lullar runt i sin bekvämlighetszon. Det ÄR verkligen inte så förbannat svårt, och så är det ändå så förbannat svårt.
Toughest är över för i år och det är dags för mig att sätta nya mål. Mitt fokus detta året var att få andra att inse hur mycket man faktiskt klarar om man VILL och jag är så stolt över de som gav sig in i den stora utmaningen tillsammans med mig.















Själv tog jag mig igenom vattenslidehindret vilket var en prestation som jag inte ens hade räknat med eller ens funderat att satsa på från början - så även jag gick utanför min zon och gav mig i kast med något som skrämde mig. Det är fantastiskt vad man kan göra både med hjälp av sin egen vilja men också med hjälp av rätt människor omkring sig.

Den senaste tiden har känts tuff. All fokus har legat på Toughest och efter kändes det som att nu kan jag andas ut, känna och bara vara. Det är fasen inte alltid det är så jäkla bra att få den chansen kan jag tala om - som jag skrev förra gången så kan verkligen något som bara är TANKAR, sätta riktiga käppar i hjulet för ditt mående och dina prestationer.
Jag har inte velat prestera och då blir det verkligen ingen prestation. När inte hjärtat är med så går det inte. Jag sa det till en av mina kunder senast idag - om du vet att du måste göra något eller säga något för att du ska må bättre - vad kan då possibly hindra dig? Om du inte gillar situationen du är i - gör något åt den. NÅGOT kan man alltid göra. Så jag tog tag i konflikten, sa min mening på ett neutralt sätt och oavsett vad det i slutändan ger så mår jag bättre. Det gnager inte i mig och det äter inte upp mig inifrån längre.


 












Inom mig märker jag att hjärnan smider en massa planer. Jag är så TRÖTT! :) Men jag vet också att jag behöver låta huvudet sortera och möblera, mina mål och mina tillvägagångssätt måste struktureras och alla mina "jag vill", "jag vill", "jag vill" måste läggas i ordning. Jag KAN ju inte göra allt på en gång även om jag vill. Jag vill verkligen NJUTA av denna sommaren. Min första sommar där jag inte behöver kämpa med det förflutna utan där jag kan vara här och nu - njuta, lära, vara.

Tänk vilken SOMMAR jag ska ha. Hoppas Er blir lika underbar.

/L


 

tisdag 10 maj 2016

Det är ju bara tankar

”Kbt? Nej, det är inget för mig”
Jag tror att de som säger så vet inte riktigt vad kbt egentligen är – "psykobabbel, hjärnskrynklare, jag vill inte älta mitt förflutna, prata löser inga problem" osv osv. Det finns många förutfattade meningar men kbt är inget av det jag nyss skrev. Det är inte samma som att gå till en psykolog; vill man inte älta det förflutna så gör man inte det – fokus här och nu; de försöker inte lösa dina problem, det får du i så fall göra själv; och att prata är inte det primära.
– våra tankar däremot - det är vårt fokus.

Kognitiva samtal handlar om att förändra tankemönster eller kanske ännu mer om att göra oss medvetna om de tankemönster vi har och hur vi själva kan jobba med dem.

Jag tänkte försöka förklara det så enkelt jag kan – outbildad som jag än så länge är. Ni som är intresserade hänger på:

Man kan säga att vi har tankar på tre olika plan. Det understa planet av tankar styr vårt sätt att tolka oss själva och världen omkring oss – vi är sällan medvetna om detta plan.

Nästa plan består av en hel del antaganden av hur saker och ting ”bör” vara. Hur ”man ska” vara, vad ”man måste” göra osv. Detta plan är vi inte heller så medvetna om ifall inte våra antaganden om hur det ”ska” vara krockar med någon annans antaganden.

Det sista planet är våra automatiska tankar. Dessa kan lära oss att förstå hur våra plan ett och två ser ut. Du kanske tror att du har koll på det, men kanske det inte alls är som du tror! ;) Våga testa.

Vad vi lägger märke till automatiskt har att göra med våra antaganden om oss och allt omkring oss, och gör att våra tankar tar en viss form. Dessa tankar bara kommer, vi kan inte styra dem – därav kallas de automatiska. Vi är ofta så vana vid dem att vi knappt vet att de finns. OM vi inte jobbar på att hitta dem.
Ja det kan ju vara jobbigt tänker du, man tänker ju ganska många tankar varje dag. Absolut, men alla kanske inte är dysfunktionella och påverkar resten av ditt liv negativt. Det är bara dessa vi vill lokalisera och förändra, de andra kan vi strunta i.


Vi kan ta ett exempel ur mitt eget liv.

* Jag har bokat en träff med en god vän som jag saknat mycket och som jag inte sett på länge.
* Vännen hör av sig och ber att få omboka för något har dykt upp. Den automatiska negativa tanken  säger: ”hon tycker inte det är så viktigt att ni träffas – du betyder inte så mycket för henne”.

Innan jag var medveten om att jag HADE den tanken kunde jag bara känna efteråt att jag var väldigt ledsen, kände mig nere och oönskad. Men jag förstod inte varför eftersom jag inte gjort någon koppling. Nu när jag lokaliserat den automatiska tanken kan jag efter denna typen av situation få samma känsla men då har jag jobbat in en ny tanke ”oj, nu tänkte du så där negativt igen som du absolut inte har någon grund för att tänka – TROR du verkligen att det är så eller har hon helt enkelt bara för mycket att göra just nu?”. Många gånger går det då fortare att ”komma tillbaka” när jag lärt mig identifiera och förändra mitt tankemönster.

Jag tror helt seriöst att alla människor hade mått bra av att lära sig förstå hur vi tolkar vår omvärld, vilka våra antaganden är och vilka automatiska tankar vi har och hur vi kan förändra de som påverkar oss negativt.

För er som vill, var lite extra medvetna om era tankar under veckan som kommer. När ni varit med om något och ni känner att sinnesstämningen förändras, oavsett om det är till det bättre eller sämre, reflektera och skriv ner. Kanske du lär dig något! :)

Dela gärna med dig till mig om dina tankar och funderingar kring det! Jag vill gärna veta.