torsdag 22 december 2016

Nu behöver jag skolka

Nu behöver jag skolka. Skolka från livet, från alla "jag måste", alla "jag borde", från det sociala samspelet och från vardagens verklighet.
Jag är så glad att jag vuxit till mig. Jag inser att det faktiskt är OK att ta min tid för mig. Jag är inte egoistisk, tvärt om. För att finnas för andra måste du ta hand om dig själv. Vem kan förvänta sig att du ska orka ta hand om någon annan om du struntar i dig själv? Så många av oss har glömt hur viktiga vi själva är - jag själv inkluderat, och vi vet sällan vad vi egentligen behöver för att ladda upp batterierna. Jag har hittat mina laddningsstationer. När energin börjar sina, känslorna har gått på högvarv och tiden har rusat ifrån mig då gör jag vad jag kan för att docka till vid en av mina depåer för uppladdning. Ibland behövs tio minuter ibland behövs dagar. Jag lägger ingen värdering i hur mycket energi som försvunnit, varför, eller hur mycket tid jag behöver för påfyllning - jag gör det för att jag VET att jag blir en bättre människa för mig själv, familjen och alla runt omkring mig om jag har energin som behövs. Vad behöver du för att må bra? Vad behöver du för att vara ditt bästa jag? Ger du dig själv detta utan dåligt samvete?


De senaste dagarna känner jag mig överöst av kärlek, omtanke, lyckönskningar och värme. Det är en sån KLYCHA så jag vill nästan skriva en BOK, men det är såååå sant, vad kärlek kan göra med själen. Jag hade kunnat skriva ner hundratals små, små händelser de senaste dagarna som är så triviala att man kan gapskratta och ändå har dessa ömsom fått mig att skratta, ömsom fått mig att gråta av glädje. Jag ÄR soft - f_ing proud of it too, och jag trivs med att visa andra att de är fina människor. Det gör MIG glad.
Idag kom en gammal PT-kund fram till mig och sa - "Ändra dig inte. Du är bra".  Sex små ord som gjorde min dag. Antagligen minns han knappt att han sa dem. Men jag minns, och de lyfter mig.

Det var sista dagen på mitt "andra hem" idag. Att vända blad, gå vidare, starta nytt kapitel och allt vad det heter är något jag fortfarande får jobba på. Jag är kvar länge på platser för att jag trivs och känner mig hemma, men som en av mina kloka seniorer sa idag: "allt är föränderligt" och det är dags att gå vidare. Jag har många idéer, planer, drömmar och visioner - allt som varit tar jag med mig och allt som dyker upp omfamnas. Om jag framöver gör allt med kärlek och med det bästa i tanken för alla, så kan inget bli fel.
Så, världen - bring it on!



1 kommentar:

  1. Linda, din lilla trollunge, det var så rätt det du skrev om att ta hand om sig själv, att det är nödvändigt fölr att kunna ta hand om andra❤️,
    Instämmer även i att livet är föränderligt, därför måste man våga ändra riktning och vägval ibland.
    Jag är bara så otroligt nöjd och tacksam att få ha " upplevt" dig genom seniorträningen. Tack för den tiden och lycka till med ditt "nya"��

    SvaraRadera