Mörkrädd

När jag gick i 7:an eller 8:an kom en man som hette Ferenc Göndör till vår skola. Han skrev boken A-6171, en skildring av hans liv som fånge i Auschwitz, och jag minns den föreläsningen än idag. Nu är jag 38 år och jag väljer att inte läsa våra dagstidningar. Jag har svårt nog att acceptera och hantera det som kommer till mig i mitt flöde på Facebook och fan vad rädd jag blir... Hur kan vi ha glömt hur alla koncentrationsläger kom till och vad resultatet blev? Människan tyckte det var vi och dom, och jag är bättre än du. Människan bestämde att just du, du och du är mindre värda. Och så blev det. Och nu tillåter vi människan att gå samma väg igen. Jag ser till och med vänner till mig på FB som direkt eller indirekt stöttar och gillar det förtryck som vi är på väg in i. Jag hoppas ni helt enkelt bara inte har tänkt. Och jag hoppas att jag, min fru, mina homosexuella, transsexuella, bisexuella och utländska vänner alla har gått bort den dagen vi åter är tillbaka till 1940...
Jag läste för någon dag sedan i lokaltidningen Hallå Kävlinge/Lödde, där små barn fick svara på frågan vad är meningen med livet. Det var bra svar men jag minns speciellt en flicka som sa: "Att vara snäll. Att man inte är dum - om man är dum så hade det blivit krig överallt och blivit kaos över hela världen." Och där är vi nu, dumma människor som skapar kaos.
Inte konstigt att jag hellre lever i min bubbla där jag är accepterad för den jag är och alla andra för vilka de är. Oavsett vart du är född, vem du älskar eller vem du ber till. Jag är inte ateist, kristen, muslim, buddist eller tillhörande någon specifik religion men jag kan lätt säga att Gud, Universum, Allah eller var du än väljer att sätta din tro till, är jävligt besviken på oss.
Och som Forrest säger - "That´s all I have to say about that".