Idag satt jag som kurator med eleverna på skolan och tänkte att "jo det finns faktiskt smarta och visa och känslosamma ungdomar kvar i världen". Jag läser sällan dagstidningar eller tittar på nyheterna (till min fars stora förtret för det BORDE ju alla göra...) för att jag kan inte hantera allt detta hat, förstörelse, krig och dömande som finns i världen. Det räcker med det som finns runt mig varje dag för att jag ska misstro vart vi är på väg så en dag som denna när det som finns runt mig visar mig motsatsen bara måste jag bara VA i den känslan lite. Glada och förhoppningsfulla elever som med kanske lite hjälp från våra samtal hittat en ny väg och som tror på framtiden igen är underbart att lyssna till.
Små kommentarer idag från medlemmar som testat något nytt och gillat det, skratt från gemenskapen i soffan i väntan på pass. Det finns många små anledningar till att jag älskar det jag gör även om jag ibland känner att jag inte orkar EN dag till; så kommer någon "Linda, du är bäst", "vilken gemenskap du fått till här". Och även om jag vet att det inte är JAG som skapar gemenskapen utan vi allihopa tillsammans, så brinner min låga lite starkare tack vare den kommentaren.
Igår kväll la jag mig i sängen ledsen och irriterad och som den ENDA människan som HELA tiden kämpar i motvind på HELA jorden.... Tankarna gick runt och runt på att sluta engagera mig, va som "alla andra" göra bara vad jag måste - ingen bryr sig ändå; till att idag känna att jo, det räcker att jag gör skillnad för EN person så är det fan fortfarande värt det. En person mår lite bättre, har kommit igång på rätt sätt, fått en kärleksfull kommentar, blivit sedd - för att JAG orkade idag. Då har denna dagen INTE varit förgäves.
Och med de kloka orden stänger jag ner min dator, tänder lite ljus och njuter av kvällen.
Ta hand om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar