Träning för en PT: Monday wisdom

Kommentarer från er läsare på ett tidigare inlägg om hur ni får inspiration och motivation från vad jag skriver gav mig nu motivation att ta tag i vissa saker igen. Att motivera och inspirera andra är det bästa jag vet och för att göra detta fullt ut måste man ibland ta en lång titt på sig själv. Faktum är att om jag verkligen MÅSTE något, så vill jag verkligen inte. Pressen finns där nu för att deffa ner så mycket jag kan till tävlingen i december - jag är anmäld och jag har bestämt mig och nej, nu funkar dieten sämre än någonsin. Svorit och bannat mig själv har jag gjort tills jag insåg att det är det faktum att jag MÅSTE som gör att jag omedvetet inte kan eller vill. Matlusten och större än någonsin och vikten högre än innan anmälningen. Det är nästan lite humor i det (bara nästan), att jag varit nere på en bra tävlingsvikt tidigare utan större ansträngning utan att ha behovet, men nu när det behövs går det inte. :)
Känner ni igen er? Har ni sagt till er själva att "NU får jag inte äta godis mer" och dagen efter känt behovet av godis större än det någonsin varit?

Det jag vill är att hitta en rutin, för jobb, kost, träning osv... för min vardag helt enkelt. Visst är det t.ex. lätt att säga till mina kunder att rehab ÄR viktigt - övningarna är inte tunga, macho eller ger synliga resultat men det förbättrar helheten; men varför jobbar jag inte med det själv i så fall? Så det VILL jag göra nu. Min höft SKA rehabiliteras. De här trååååkiga övningarna ska in i schemat så det så!
Practice what you preach!

När det gäller "vanliga" träningen så är jag med, rätt bra jävlar anamma har jag där också även om jag skulle vilja ha ÄNNU mer diciplin. 1 oktober idag så jag lämnar uthållighetsfasen (wohoo!) och går in i max-risk för skador-fasen! Men fasen vad gött det är! Gäller att värma upp ordentligt men sen KÖR jag! Endorfiner - here I come!

Körde återigen rodden (som sagt, jävlar anamman är det inget fel på!) och jag närmar mig, men faaasen vad slut jag är, ska jag slå detta är det nog på vippen att jag måste ställa soppåsen bredvid ifall ifall...! :)

Försöker bättra mig vad gäller att ta foton på det jag gör. Önskar bara att mobilkameran var lika bra som min Nikon D700... :)

Igår och idag blev det enormt mycket PT-förberedning, tänk så mycket planering för EN timme... Men gud vad kul det är! Faktum är att jag saknar att ha en egen PT nu och är lite sugen på att skaffa en egen så fort ekonomiska möjligheter ges.
Fram tills dess är det egen träning och andras planering som gäller. Det blir mycket tid i soffan med papper, skrutten och te... Vad hade jag gjort utan min vattenkokare och min trogna följeslagare...?!

I stort sett ALLTID slut i koppen...!

Tog hand om posten på jobb och fick se reklamen för Chmpagne safari. Detta året är det 90-talstema så nu är det verkligen något jag kan relatera till, det var ju då man var tonåring och rockade loss till Too Funky, Whigfield och alla dessa godingar - detta blir ett måste för året!