Life as I know it...

I skenet från levande ljus sitter jag med min dator och min hund och funderar filosofiskt över livet...

 

 

 

 

Härliga tisdag. PT-kunder, TRX-pass, egen träning, planering och quality med vänner och Nikon. Känns som en bra dag. Jag är så tacksam för vänner som ställer upp och finns där för mig. Som är ärliga och inte medvetet försöker såra eller skada. Som är sig själva. Tack.

 

Mäts en persons värde i ett lyckat förhållande? Äktenskap?
Viljan att ha eller att ha barn?
Ha mycket pengar, saker, berömmelse?
I så fall kan jag nog klassas som relativt värdelös i det stora hela. Men, mäts det i inre styrka, balans, hopp, drömmar - då kan jag fortfarande ha en chans.

Jag drömmer om att kunna leva på det jag älskar, inte behöva vända på varje krona utan kunna unna mig lite av livets goda lite då och då. En middag ute, en tur till Ven - småsaker, CARPE DIEM.

Hoppet finns nu återigen för att hitta någon som jag vill vakna med på morgonen, någon att göra frukost till och som gör frukost till mig. Tron på äktenskap, nej den är nog utsuddad, men kärleken tror jag på - har alltid gjort och kommer alltid att göra.

På fredag ska jag utmana mig själv. Minns inte ens när jag var ute sist, men ska göra mitt bästa. Känner mig lite som Tom Hanks i Sleepless in Seattle, var så länge sen så man kan inte "utekoderna" längre. :) Tur jag har vänner med mig!

 

Hösten har kommit till Dalhem. Jag är ledsen att sommaren inte gav den värme man hoppats på, men hösten är vacker trots allt...

 

 

 

Höstfotografering känns snart som en lovande aktivitet; jag, pappa, Nikon och våra två Nikonkameror. :)

 

 

 

 

Bjuder på en bild på superaktiva Nikon när morgonpromenaden väntar... Räcker att jag inte är kvick nog med skorna så suckar han och lägger sig ner... :) Charmtrollet... Ingen duracellkanin på morgonen inte!