måndag 17 december 2012

"Det är aldrig för sent"

Trots att jag just nu sitter och tänker (och jag vet att det inte är sant, men ibland är inte förståndet riktigt med...) att ingen ändå läser min blogg så varför skriva, så gör jag det i alla fall. Mår bättre när jag får skriva av mig och på nåt vis tror jag att det är bra att folk som ser mig varje dag, glad och positiv (som jag faktiskt oftast ÄR) också får ta del av den sidan som vi faktiskt alla har, när mycket känns tungt och jobbigt.
Egentligen borde jag nog bara vara lycklig idag. Ja, jag mår ju faktiskt inte dåligt, en sjua eller åtta på en tiogradig skala om hur bra man mår sa jag senast igår när jag satt med Anna i soffan; och det stämmer. Kanske bara inte just NU.
Precis hemkommen från en konsert på Dunkers där pappa spelade, och sen god middag hemma hos pappa och hans fru. Egentligen helt underbart men när jag väl träffar honom inser jag hur lite vi träffas och hur lite av varandras liv vi delar och det gör mig ledsen. Mamma blev jag tvungen att lära mig att leva utan, men med pappa känner jag att det BLIR bara inte. Vill inte stå där sen och inse att det är för sent. Tror att allt egentligen mynnar ut i det faktum att jag har en massa i mig som jag vill dela, massa kärlek och tillgivenhet som jag vill ge till folk. Musik har ju också en tendens att dra fram känslor, och det blev mycket vacker musik idag.
Delar med mig nedan av lite bilder och från kvällen. Detta saknar jag i mitt liv... Mer musik. I lättsamma former - spontant. Kanske att kunna spela själv eller sjunga... Det är en familjegrej som inte sker så ofta längre, och jag önskar att jag kunde föra det vidare själv. Men, som Kristina sa innan jag gick hem idag... "Det är aldrig för sent".... Vem vet...

Sov gott!








 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar